anders larsson i uppsala

Nu ska man ju inte ta ut något i förskott, men något är skumt med vår arbetsmarknadsministers akademiska bakgrund. Efter avslöjandet i bloggen Friktion om hans examen från det minst sagt tveksamma universitetet Fairfax (lurifax?) har mainstreammedierna hakat på, åtminstone delvis. Men de jobbar låååångsamt. Eller så är det inte så intressant (läs: det säljer inte lika bra som, tja, vad som helst som har med en viss hotellarvtagerska att göra) att ‘Totto’ tycks ha drabbats av hjärnsläpp. Silverskeden räckte visst inte till för Svempa. Heja heja högern! Stryp resurserna till komvux så att arbetarpacket håller sig på plats och inte får några idéer, men bibehåll gräddfilen för överklassen. Är de för korkade/inavlade så kan ju alltid pappa betala för en examen från USA. Innan vi fått se Littorins uppsats i sin helhet så ska jag dock (försöka) lägga band på mig själv. Men detta är sååå roligt så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hjälp!

På grund av denna vapenvägraraffisch blev Carl Johan de Geer 1967 dömd för, som det hette, “skymfande av rikssymbol och uppvigling”. Det skulle han knappast ha blivit idag. Sådant kan kallas framsteg, åtminstone vad gäller yttrandefrihet, och sådant bör premieras. Så även om jag inte är särskilt mycket för nationalism eller känner någon översvallande stolthet för mitt hemland så vore det synd att låta flaggan falla i fel händer, så att säga. Bättre då att kladda obsceniteter på den för att sedan elda upp den - med den betryggande tanken i bakhuvudet att vi faktiskt bor i ett land där det är tillåtet att göra det.

One day I went home and I found my Ma sitting there.
She’d been fired by the phone company cos they said she was too old.
And I saw a book in her lap, and I asked her what it was.
She said, “Baby, that’s Capital Volume I, you know, by Karl Marx.”
And I said, “Huh?”
And she said, “That’s right - here, take a look.”
And I read that book, and now I’ve come to realise:
That as long as I have to sell my labour power to the Boss, I work for his profit - and not for myself and my fellow humankind!

Som den obotliga vänsterromantiker jag är så får det betraktas som obegripligt att jag inte tipsat om denna låt tidigare. Redan under 2003, som en del av fantastiska 365 days project, fick jag höra Understanding Marx med Red Shadow (The Economics Rock & Roll Band). Låten kan laddas här. Och när ni tagit till er texten och tänkt över er livssituation (”you cannot snowmobile your way down the forest trail to inner peace!…”) så kan ni ju fundera på vem som var först med körarrangemanget, denna låt eller en viss låt av en före detta medlem i Velvet Underground.

Om vi bortser från att gud inte existerar så var det där en saklig affisch. Och när jag nu fått barnsligheterna ur mig så går vi över till mer allvarliga saker. Vilken folkpartist är du?

Högern härjar vidare: den tidigare utlovade “jobbgarantin” för ungdomar lanserades häromdagen och när man lyckats sluta förundra sig över att de benämnt hela klabbet med “garanti” så började man känna den omisskännliga doften av 1920-tal. I korthet kan man säga att den enda garantin som utfärdas är att jobbsökande ungdomar kommer att få det jobbigt. Kraven på de unga skärps. De som inte är berättigade a-kassa (förmodligen ganska många med tanke på högerns tidigare höjningar av medlemsavgifter) blir nu “garanterade” (läs: tvingade) till deltagande i stimulerande praktikarbete. Ersättning utgår givetvis med skäliga 1050 riksdaler i månaden för dig under 20, 2528 för dig mellan 20 och 25. Ett erbjudande du “garanterat” inte kan tacka nej till. Lägre löner än så här har vi i Sverige inte haft sedan nödhjälpsarbetena under första världskriget. Härligt.

Klassisk högerpolitik: Underlätta för de övre lagren i samhället (avskaffande av diverse skatter) och kläm åt de längst ner. Peter Andersson kan mycket väl ha rätt i sin misstanke att “Regeringen utgår från ett land där alla utom de mest välbeställda i Djursholm m.fl är ett gäng av fuskare och smitare som inte vill göra rätt för sig.”

Hittad hos Ali Esbati.

Vilken drömstart högern fått på mandatperioden. Och nu tänker jag inte raljera om hur det som rapporteras i medierna är typisk borgerlig arrogans. Jag tror nämligen att det är så här: såssar och vänsterpartister fuskar och glömmer nog i precis lika hög utsträckning som högerfolket. Alla är människor som felar ibland. Sen råkar det ju vara så att det kanske sticker lite mer i ögonen på Svensson om en Borelius eller en Stegö Chilò med jämförelsevis skyhöga inkomster fuskar eller helt enkelt skiter i att betala för sig, än om grannen i radhuset bredvid gör samma sak. Idén om politiker som särskilt upphöjda och moraliskt fläckfria funkade kanske innan internet, då man inte lika lätt kunde luska rätt på de allehanda skelett i garderoben som de allra flesta människor har. Och naturligtvis hänger tabloiderna på och häller bensin på elden. Det är ju deras jobb, eller?
… Men OK, det är ju faktiskt riktigt riktigt roligt med en kulturminister som inte betalt TV-licensen. Hur tänkte Reinfeldt? En Überliberal utan någon som helst förankring i kulturkretsar? It boggles the mind.

Också har vår käre kung har gått på fest (gör han något annat?), rapporterar kvalitetstidningen aftonbladet. Enligt artikeln firade monarken finansmannen Carl de Geers födelsedag; temat för festen var något slags kolonialt “Afrika” och C-G kom utklädd som hövding. Moderate politikern Peder Wachtmeister berättar för aftonbladet att han skulle föreställa “någon civiliserad djungelinvånare”. Vilken chique idé till fest! Känns fräscht liksom. Ett gäng rika knösar och adelsmän som klär ut sig till “afrikanska vildar”. Och dina och mina skattepengar går till att betala C-G:s maskeradkostymer. Gillar du det? Inte?

Gårdagens föreläsning av Robert Putnam var (som väntat) mycket intressant och givande. Han berättade i korthet om sin (kanske snarare sitt teams) forskning kring det sociala kapitalet, och om hur detta kommer att spela en allt större roll för våra västerländska samhällen i och med att de blir mer och mer heterogena. Hur ska man se till så att olika befolkningsgrupper kommer bättre överens med varandra och behandlar varandra som jämlikar? Intressant och paradoxalt nog inleddes hela föreläsningen med att samtliga i auditoriet som på en given signal ställde sig upp i bänkarna. Detta för att hälsa kronprinsessan välkommen och antagligen för att hylla den genetiska slump som gör att vi alla älskar henne så. I sammanhanget kan noteras att när pristagaren själv gjorde entré möttes han av varken ståndaktiga åhörare eller applåder. Här premieras alltså arv före utfört arbete. Strålande. Kronprinsessan (man kan se henne i mitten längst fram på bilden här ovan) med följe (inkl. Tarras-Wahlberg och två livvakter som jag förtvivlat försökte psyka medelst hastiga utfall mot min väska) fortsatte efter sin entré med att köra bort pöbeln från de två näst främsta raderna. Tydligen fick inte överheten plats på de två främsta raderna, vilka tydligt reserverats för de mer prominenta gästerna. Åhörare som i god tid varit på plats för att lyssna på årets Skytteanske pristagare blev således tvugna att stå längs med väggarna.
Allas rätt till lika behandling torde vara en självklarhet för varje demokratiskt tänkande människa. Ändå släpar vi i Sverige fortfarande på den historiska rest som vårt statsskick utgör, och ändå ställer sig ett helt auditorium upp för att visa respekt för en person som uträttat… tja, hon blev född. Hjärnsläpp.

Sedan gick vi (med knytna nävar i fickorna) hem till Hanna för att spela spel; Ghettopoly, ett under av politisk inkorrekthet (vilket fått resultat), och ganska kul. Ovan ser ni några av de kort man kan dra under spelets gång. Jag tror jag gillar det blå kortet bäst. Och här har ni uppföljaren till spelet, kanske ännu bättre. På vägen till Hanna såg vi en rolig skylt. På tal om roliga skyltar så såg jag en rolig dekal i ekonomikum häromdagen; kan den vara uppsatt av samma person som klottrar boktips från Ordfront i samma byggnad?

Via Republik! Nu! hittar jag detta utträdesbrev (formgivit av Carl Johan De Geer) för oss som tröttnat på den ‘förlegade svenska arvsmonarkin’. Kunde inte sagt det bättre själv, även om jag kanske skulle lagt till något invektiv såsom “jävla” eller “satans”. Men sådana passar sällan i skrift. Här (pdf) kan ni själva ladda ner, skriva ut och under samt rama in och sätta upp på väggen. Jag vill inte betala kungens cig längre. Vill du?

Dagens låt kan beskådas här. Robin Hood-rock med flöjtgubbarna i Jethro Tull, Songs from the wood. Egentligen så är den här låten fasansfullt dålig, men den har nått visst ändå. Och sen kan man ju diskutera i timmar och åter timmar vad som är roligast, att frontfiguren Ian Anderson på hemsidan delar med sig av sina vidsträckta kunskaper om det indiska köket (vilket också tidigare rapporterats) eller att bandet år 1999 släppte en skiva med namnet J-Tull Dot Com.

… och om någon timme bär det av hit för att ta del av detta, vilket även det tidigare rapporterats.

- Tänk dig om de som hade pengarna och makten hade kunnat få fortsätta att göra precis som de ville. Hade de fått igenom sin lönesänkning med fyra öre, från 1:18 till 1:14 i timmen, så hade de fortsatt steg för steg. Nu är ju allt mer organiserat, med arbetslöshetskassa och allt sånt där med regler för arbetsplatserna.

Och tur som fan är väl det.

Idag för 75 år sedan sköt svensk militär på svenska medborgare i mina hemtrakter. En som var med var min morfars bror Tycko (längst ner till höger på bilden här ovan, som f ö är hämtad från DN). Läs artikeln i just DN om dessa viktiga händelser, och tänk på följande: skulle det kunna hända igen? You bet your ass.

… och när jag nu fått ut det ur hjärnan så kan jag ju passa på att tipsa om en skön plugin till winamp. Har du också önskat att kunna fläka ut din musiksmak via msn (via “vad jag lyssnar på”-funktionen), men helst inte velat använda WMP? Lösningen finns här och möjliggör fortsatt användande av Winamp samtidigt som man rapporterar ut till omvärlden vad som strömmar ur högtalarna där hemma. Just i detta nu King Crimsons Frame by frame.

Det börjar dra ihop sig till konsert. Och nu har också ett litet smakprov på hur det av Dweezil ihopplockade bandet låter. De framförde nämligen några låtar på Jammys (ungefär som en Grammygala för improviserad rockmusik). Här kan man ladda ner och lyssna, den briljante pianisten och inte fullt så briljante tänkaren Chick Corea gästspelade som pianosolist under Inca Roads. Men är inte tempot lite lågt? Väldigt O-Zappa.

Igår var det grillfest och jag smaskade grillad haloumi och potatis- och avocadosallad och drack öl för första gången på tre veckor. Det var kul. Delar av tillställningen finns dokumenterad via Anders Granströms bilddagbok, och även om man dessa bilder inte riktigt förmedlar känslan av den panikartade fascination och förtjusning som präglade festen när den väl flyttat inomhus (till mig) så ger de en viss inblick i kvällens övningar. Eftersom jag är en duktig pojke (alternativt för att jag var trött) stannade jag hemma när de andra gick ut, och plockade istället tomflaskor. En mycket givande sysselsättning; lite som en arkeolog. Eller så var jag bara trött. Hursomhelst så tror jag att jag fick det till ett halvdussin Red Bull-burkar och en tom sjua absolut (plus en hel massa ölflaskor, naturligtvis). Intressant.

Jämo Claes Borgström har tydligen fått skit för sitt förslag att bojkotta fotbolls-VM i protest mot den under evenemanget förmodligen ökande människohandeln. I dagens DN debatt bemöter han kritiken, som tydligen också rört sig på personnivå. Det folk inte tycks fatta är att det inte handlar om att Borgström inte skulle gilla fotboll; snarare är det så att här har idrottsvärlden en chans att sätta ett exempel för att få stopp det fruktansvärda fenomen som faktiskt enklast kan liknas vid forna dagars slavhandel. Fast istället för afrikaner som plockar bomull i staterna har vi öststatskvinnor (och flickor) som mot sin vilja prostitueras i I-länderna och tillfredsställer kåta gubbjävlar. Ett fantastiskt progressivt förslag som naturligtvis kommer inte kommer att gå att genomföra. För vad är viktigast: en boll i ett mål eller ett statuerande av positivt exempel utan dess like?

Dagens låt är Death cab for cutie med Crooked teeth. Såg dem på Letterman häromdagen och me likey. Jag skiter i att det är OC-musik, jag gillar den här låten. Men resten av låtarna var ganska kass. Sådär. Nu känns det inte lika jobbigt.

Det är ju som de allra flesta förhoppningsvis känner till valår i år och SVT slår på stora granskningstrumman med en serie reportage vigda åt att syna riksdagspartierna i sömmarna. Förra söndagens reportage fokuserade på högern, närmare bestämt “nya, mjuka högern” eller moderaterna som de också kallas. I programmet, som betitlats ‘Utmanaren’ (kan streamas här) utmålades partiledare Reinfeldt som just en sådan; ett nytt, fräscht ogubbigt alternativ till GP, en ganska snäll högerledare som i någon slags försök till medkännande konservatism ville omfamna hela Sverige, från “gubbarna på golvet” till styrelseproffsen (Lycka till). Naturligtvis överdriver jag: alltsomallt tyckte jag att SVT:s reportrar tecknade en “rättvis och balanserad” bild av Reinfeldt som den skickliga politiker han är. Annat var det med söndagens reportage om kristdemokraterna, med det intressanta namnet ‘Bögfaktorn’ (här). Programmet, som i princip enbart fokuserade på partiets (enligt mig ganska stolliga) ambivalens kring homosexuellas (och likn.) rättigheter, tog dessutom upp mysfarbrorn Åke Green och hans kärleksfulla inställning till sina medmänniskor. Irrelevant, eftersom Green (tro det eller ej) inte är medlem i Kd. Relevant, därför att den debatt som pastorns predikan och sedermera friande vållade i allra högsta grad gäller Kd och den uppenbara toleransturbulens som förekommer inom partiet. Men att viga en timme åt detta är naturligtvis inte god journalistik. Kristdemokraterna har en hel massa andra stockkonservativa idéer som förtjänar att lyftas fram ur de unkna kyrkvalven och belysas med sekulariserad, modernistisk skärpa.

I söndags skrev också Alf Svensson och Göran “Jag-har-glömt-vad-han-heter-i-efternamn-så-okarismatisk-är-han” en insändare på DN debatt om hur ledsen Alf hade blivit när han, efter att ha blivit tillfrågad om han var intresserad, plötsligt nekades jobbet som ambassadör för TV4:s Postkodsmiljonären. Tydligen hade programstyrelsen (likn.) bestämt sig för att Svenssons åsikter om homosexuella var oförenliga med de värderingar som Postkodsmiljonären ville uttrycka. Utifrån detta drar Svensson och handendärandre slutsatsen att de blivit diskriminerade och att den “politiska korrekthetens bannbulla” (upprepas tre gånger i artikeln) gör det mycket svårt för dem att själva diskriminera homosexuella. Några intressanta saker: För det första så rubrikssätter DN insändaren med “Åsikter om homoäktenskap stoppade ambassadörsjobbet”. Vilseledande. För det andra så kan jag bara instämma med Jonas F: det är sällan man känner sig så empatisk som när medelålders, vita, kristna konservativa män känner sig diskriminerade. Och för det tredje: som ett av argumenten lyfter herrarna fram att deras linje i dessa frågor minnsan är den gängse i europa. “Men alla andra gör ju så”. Sandlåda. Den intellektuella kollapsen är total när de dessutom börjar med det vanliga tjafset om att alla barn borde ha en mamma o en pappa, och till slut märker jag hur hånleendet på min läppar övergår i en argt ihopsnörpt mun. Blanda inte religion och politik. Det slutar bara med fånigheter.

Och här är en samling sköna citat från förtroendevalda kristdemokrater. Halleluja.

… Nästan lika dumt, men inte på långa vägar: arbetarklasshjältinnan Ebba von Sydow kommer ut med bok och det är ju bara fantastiskt vad underbart ignorant den människan verkar vara. ‘Ignorance is bliss’ heter det ju, och om det stämmer så måste Ebba vara mycket lycklig. “Allt blir så mycket roligare med ett rosa sidenband i håret”. Blev det precis lite kallare här inne?

Därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet trimuferat, men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi - julen 1972.

Natten till idag før 20 år sedan førlorade Sverige oskulden. Statsministern skøts på øppen gata mitt i huvudstaden. En lika kontroversiell som beundransværd politiker, och kanske Sveriges sista utrikespolitiker, gick ur tiden. Så hær två decennier senare ær mordet fortfarande inte løst, och frågan ær om det någonsin kommer att løsas. I søndags visade SVT en dokumentær som återigen pekade ut Christer Pettersson som mørdaren. Tesen som drevs var att Pettersson sett fel på Palme och någon knarkbaron han blivit utskickad att blåsa skallen av. Beviset bestod av en gammal døende narkoman som framfør kameran tillæts “associera fritt kring Palmemordet øver några paket røda Commerce” (før att citera Henrik Schyffert). Vem det æn var som knæppte Palme så gick en stor politiker ur tiden. Och arvet efter Palme? Puts væck. Håller Persson några brandtal mot USA:s odemokratiskt grundade hærjningar (i demokratins namn)? Icke. Det tycks nærmast som att dagens såssar skæms øver den tidigare statsministern. Politiken kan ha blivit før pragmatisk, kanske var det tvunget att bli så. Kjell-Olof Feldt kallade i en intervju før några år sedan Palme før “musen som røt”: Ja du Kjelle, bættre en mus som ryter øver orættvisor æn en som håller kæften, ikke sant?

Och ja, jag ær i Norge. Hær ær det snøstorm. Jippi.

Att valrörelsen så smått dragit igång har nog de allra flesta lagt märke till. Ett av de mer färgstarka inslagen i denna valrörelse kan vara bloggen Enpartistaten, vars syfte tycks vara att försöka visa på Socialdemokraternas ondska och all skada de åsamkat fosterlandet under sina år vid makten. Sossehegemoni, eller nått. Det intressanta med Enpartistaten är inte det faktum att de ägnar sig åt ’sosse-bashing’, utan snarare att man stängt av kommentarfunktionen i bloggen. En aning haltande, kan tyckas, att försöka bevisa förekomsten av en ‘enpartistat’ genom att själv agera som en?

En dag kvar…

The episode, entitled The Super Best Friends, did not attract a single complaint from Muslim clerics when it was aired by Channel 4 in 2002 and 2003. The lack of protest is in stark contrast to the controversy over the recent newspaper publication of cartoons depicting Mohammed.

För några år sedan förekom alltså en avbild av Mohammed (här en något tydligare bild) i South Park-avsnittet Super Best Friends (S5E04, om någon undrar). Med tanke på de senaste dagarnas rabalder: tittar inga muslimer på South Park? Eller gäller avbildningsförbudet bara icke-rörliga bilder? All ironi åsidolagd: låt oss hoppas att det finns vettiga människor på båda sidor, sekulära som profana, i denna icke-konflikt. Alla typer av övertygelser, religiösa som politiska som jagvetintevad, måste tåla satir. Och just ja, klicka här för att läsa artikeln som påpekade det blasfemiska South Park-avsnittet. Blev du glad nu, Grana?

Det har hänt mig, det har hänt dig, det har hänt alla. Man hör en låt, gillar den, men lyckas inte komma ihåg (eller ens ta reda på) titeln. Melodin, däremot, den biter sig fast i huvudet och vägrar släppa taget. Bummer. Men nu finns hjälp: songtapper.com erbjuder medelst flashanimation ett sätt att åtminstone smala av urvalet av låtar. Knappa melodins rytm på tangentbordets mellanslagstangent (det hjälper att sjunga melodin samtidigt), försök låta bli att tänka på hur oerhört fånig du ser ut när du sitter där o knackar o sjunger, tryck på knappen och voila! Ett urval låtar att gå vidare med.

Imorgon bär det av till Norge. Den här gången med flyg. Tur och retur för 486 norska. Svårslaget?