anders larsson i uppsala

Efter en stunds funderande har jag gjort slag i saken och bytt blogg. Från och med nu finns jag på http://anderslarsson.blogspot.com/, en adress jag hade sinnesnärvaro nog att registrera för en sådär fyra år sedan, men som jag inte gjort så mycket med förrän nu. Så farväl blogsome, vi ses förmodligen aldrig mer igen.

Jag gillar verkligen indiskt, och idag testade jag två nya recept från den fantastiska kokbok jag hittat (och scannat) här i Norge. Här ovan ser ni två av huvudkomponenterna i dagens middag (de två andra var basmati och färdignaan, jag orkade inte baka. Det får bli en annan gång). Ett tips: proportionerna i recepten är förhållandevis små, så jag skulle rekommendera den hugade att ta i med lite mer potatis i curryn och att låta ratiot potatis-kryddor följa därefter. Dessutom behövs mer vatten i grytan, och en klick youghurt mot slutet rundar av alla smakerna på ett fint sätt. Salladen var nästan godast tycker jag, men även här var receptet lite väl snålt tilltaget. Åtminstone tycktes det så när man som jag var hyfsat hungrig vid middagsdags. Oj, jag har något grönt mellan tänderna - kan det vara den där korianderplantan jag satte i mig till dessert?

Det var ett tag sen jag hade någon dagens låt. Dags igen således, men med en liten twist. Hrrm. Vad sägs om en serie guilty pleasures (kunde inte hitta något bra uttryck på svenska, förslag någon?), dvs. låtar, som man skäms lite för att man tycker om. Alla har vi sådana. Jag har väldigt många. Och det första skelettet jag med skammens rodnad släpar ut ur garderoben är Beverly Cravens Promise Me - en lika vacker som outhärdlig låt. Lyssna och njut?

Vilka?

SJ har sommarrea på bredband. Jag gillar SJ. Plus att de nya X2000-tågen har eluttag vid varje säte. Sa jag att jag gillade SJ?

Sitter på Oslo S och inväntar tåget hem till Sverige. Gratis wlan R TEH PWN. Här ovan ser ni min utsikt för tilfället. Vi ses snart!

I måndags for jag o Lindbergarn till Stockholm för att njuta av en afton i Henry Rollins sällskap på hotel Rival (kolla benutrymmet! Sällan har jag väl haft det så bekvämt på arrangemang av denna typ). Rollins, som har ett förflutet som frustande, tjurnackad frontman i ur-hardcorebandet Black Flag, har sedan ett par år tillbaka kompletterat musikerkarriären med en slags estradörliknande tillvaro. På biljetten stod det att föreställningen var en “Spoken Word”-föreställning, och även om den benämningen känns liiite för pretentiös, så är det precis vad måndagkvällens övningar bjöd på. Nästan tre timmar Rollins med allt vad det innebär av Bush-bashing (lite väl “enkelt” för en europeisk publik, kanske), Fox news, den riktige kungen av rock n´roll och Rollins hemsnickrade idé om att hjälpa moder natur att starta ett slags jihad mot mänskligheten (jag filmade lite under denna passage, ni kan kolla här. Och här och här finns mer film som någon annan laddat upp, lite konstig vinkel bara). Det jag saknade sen förra gången jag honom, det måste ha varit en fyra-fem år sedan, var framförallt små anekdoter från musikindustrin (bl.a. en mycket underhållande berättelse om hur omöjligt det är att spela förband till Iron Maiden). Det kvardröjande minnet är dock det om Rollins som världsresenär; han uppträder på USO-shower i Irak (”I don’t have a beef with the soldiers, I have a beef with why they´re there”), han planerar att skicka en hårddisk proppad med Ramones och Black Sabbath till en bekants son i Iran (”That way, he can make records to all of his friends, and they can make copies to theirs”) för att skapa samhällsförändring med rock istället för med vapen och han försöker på sitt eget lilla vis pigga upp krigsskadade amerikanska soldater. In alles, en mycket underhållande afton. Och nej, han är inte bög, men han är sjukt kort.

… för gratulationerna jag fick på min födelsedag (igår). Här ovan ser ni en av alla fina presenter jag fick. Förutom webkameran fick jag både ät- och drickbara presenter, plus en hel del annat (resväska, förkläde, indisk kokbok, dvd-boxar och säkert något mer som jag glömt bort). Dessutom fixade Sølvi smarrig vitlökstårta (alltså mer som en smörgåstårta) till lunch och en mer traditionell jordgubbs- och chokladtårta till fikat.

Och ikväll är det dags för konsert. Ska bli mycket intressant.

Senator McCain gör ett inlägg i debatten kring Iran.

… ikväll ska jag på konsert.

Häromveckan skaffade jag ny mobiltelefon. Varför vet jag inte riktigt; jag använde i princip aldrig min gamla. Kanske, kanske var det för att Sølvi skaffade ny och jag blev avundsjuk. Förmodligen. Hursomhelst så är ju Finlands sak vår och jag tog därför beslutet att införskaffa en Nokia N73, med värsta kameran och 1 GB minneskort och mp3 (så nu kan jag äntligen ha temat ur Zappas Black Page som ringsignal) och allt sånt där ni vet. I mina fortsatta tafatta försök att förverkliga det papperslösa livet hade jag också tänkt att ge min numera avsomnade Googlekalender ett nytt försök. Via en del olika tredjepartsapplikationer skulle man också kunna synka nämnda kalender med den i telefonen. I det allra enklaste fallet skulle man kunna uppdatera kalendern på internet, och sedan synka med sin mobil. Detta är oproblematiskt vad gäller samtliga de tjänster jag testade (de här). Tvärtom då, alltså uppdatera från mobilen? Här gick det sämre. Denna funktion hade varit knäckfrågan, så att säga. Dessvärre ville detta inte funka, alls eller särkskilt bra, hos någon av tjänsterna. ZYB verkar vara på gång med något, så vi får väl avvakta. Dessutom har kalendrarna, vare sig googles eller mobilens, inlagt svenska helgdagar, vilket kan vara problematiskt om man som jag ska lägga scheman för kurser och sånt. Tillsvidare är jag alltså fortsatt slav under analoga medier (om nu papperskalendern kan räknas som ett sådant). På så vis kan jag hålla reda på viktiga helgdagar som Midfastosöndagen. Midfastosöndagen?

Det var ett tag sen jag skrev något här. Men det har sina skäl. Jag har bland annat färdigsställt D-uppsatsen efter mycket om och men. Till veckan är det således Magister Larsson som marscherar till examensenheten med ifylld examensbegäran och tillbörliga handlingar i högsta hugg. Dessutom har jag sökt doktorandtjänst på en viss högskola söder om huvudstaden. Vi får se hur det går.

I forskningssyfte var jag tidigare idag inne på en av våra mest populära såkallade torrentsidor och gjorde en intressant upptäckt. Intresset för brittisk symfonirock från 70-talet tycks leva kvar i de yngre generationerna. Kanske är det så att de laddar hem till sina föräldrar… hursomhelst så ligger Genesis The Lamb Lies Down On Broadway etta på “mest nedladdade musikvideo”-listan på redan nämnda populära såkallade torrentsida. Så nu kan vem som helst med någorlunda snabb uppkoppling potentiellt avnjuta den spännande historien om den gatsmarte men schizoide Rael som dras ned i någon slags helvetisk Alice i underjorden-tillvaro, någonstans under New yorks gator. En hit.

Dagens album är Trance-Fusion. Mer gitarrgnek från mästaren. Särskilt Gorgo från Stockholm 1988 och A Cold, dark matter från en tagning av Inca roads går varma. Mer sånt här! Och gärna igår!

I samband med Linnéfirandet är det tänkt att universitetet ska utse hedersdoktorer. Tidigare i veckan offentliggjordes dessa; jag har varit så upptagen med att rippa CDs att fylla leksaken med att jag upptäckte först idag att Noam Chomsky är en av de utsedda. Chomsky får den äran för sin språkvetenskapliga gärning; i universitetets pressmeddelande nämns också hans gärning som “vänsterorienterad kritiker av USA:s utrikespolitik” men tyvärr inget om hans roll som mediekritiker, främst då riktat mot amerikanska medier. Hans ofta skarpa och raljerande kritik är kanske skälet till att vissa inte riktigt tar honom på allvar. Det är synd, för om man försöker ‘kompensera’ för vilket medieklimat han faktiskt kritiserar så finns där en hel del visdom hos Chomsky. Varje seriös medievetare bör läsa (eller se) och på något sätt förhålla sig till titlar som Manufacturing Consent och Chomskys idéer om propagandamodellen. Själv hade jag turen att få biljetter till Konserthuset i Stockholm när Chomsky var inbjuden av Ordfront för ett par år sen. Återstår nu att se om han tar sig till Sverige igen.

Vi ska på Dylan den 28/3 och sitter, ja, gissa vart.

Så var det julafton. Och finns det något bättre sätt att komma i rätt stämning än med några härliga julmelodier. Här ovan kan ni avnjuta Hall & Oates underbart koreograferade musikvideo till Jingle Bell Rock och nedan den kanske mest osannolika parningen i sådana här sammanhang. David Bowie som precis ser ut att komma direkt från avvänjningskliniken och barnmisshandlaren Bing Crosby stämmer tillsammans upp i Little Drummer Boy. ‘I bring these gifts for you they’re up in my bum’.

God jul!

Hemma hos föräldrarna i Härnösand för att fira jul. Men innan dess var det tänkt att projekt magister skulle färdigställas, vilket så här dan före dan verkar fullt möjligt. Barrikaderad på pojkrummet med jobbdatorn hemsmugglad från Uppsala har jag så tagit fram de sista korstabellerna, beräknat de sista sambandsmåtten och diskuterat klart resultatet. Tror jag iallafall. Och imorgon är det jul. God sådan på er!