anders larsson i uppsala

Who Is Your Perfect Emo Boyfriend? (Pics)
Name
DOB
Favourite Color
This QuickKwiz by xInnocentLiesx - Taken 2182 Times.

Tack till Lindbergarn för tipset. Min “perfect emo boyfriend” heter James, jag kommer att träffa honom på stranden och han kommer att kalla mig “baby”. Vad heter din perfect emo boyfriend?

Vad är nyckelordet? Tolerans! Och övriga nostalgitrippar: Kungen som fortfarande är rasande, Lars som skaffat personlig coach och programledartestet (kan du laga boeuf bourguignon?) Kanske inte lika kul som när man var 16 men ändå.

Så här förvånad blev Anders…

… av att läsa Joe Laberos uttalanden i SJ:s ombordtidning Kupé. Lite intressant att nämna i sammanhanget, åtminstone av nostalgiska skäl, är att det är Annika Jankell som intervjuat trollkarlen och skrivit artikeln.

best. video. ever. can we get the song on itunes?

I love the perfectly timed appearance of the photo of ‘the African-American person’ with the ’soul’ vocal coming in in the background.

too bad its cold, cold, cold as balls

Skulle det skita sig med karriären här kan jag ju alltid flytta till staterna. Efter att ha sett promofilmen (här ovan) för Appalachian university är jag övertygad - detta är lärosätet för mig. Jag får ta och slänga iväg ett mail till deras Internet Studies department. “Hi, I saw your video and it really sparked my interest”. Nåttt sånt. Observera också att när “soulrösten” kommer in vid ungefär 01:50 så visas en färgad kille. Självklart. Tack till Marcus för karriärtipset.

Jag är en mycket lättroad person. Jag finner glädje och humor i det allra mesta, vilket gör att jag inte är världens mest pålitliga när det kommer till att avgöra huruvida komiker, företeelser eller filmer är roliga “på riktigt”. Jag törs dock lova att Henry Rollins inte bara är rolig, utan också smart och insiktsfull “på riktigt”. Förra gången jag såg honom skrattade jag konstant i tre timmar (Bara en gång annars har jag skrattat så mycket, det var när jag såg de här). Vi får hoppas att det blir lika bra den här gången.

… och idag köpte vi biljetter till The Police återföreningsturné, som når Stockholm och Globen den 29:e augusti. I vanlig ordning kommer här en skiss över Globen med sektionen där vi ska sitta markerad röd.

Wow,great… this is the real music you fucking emo and rap bastards, Grim Reaper forever…

Häromdagen listade MTV ‘40 most awesomely bad metal songs’. Givetvis satt jag bänkad. Sittandes i fåtöljen fick jag idel nostalgitrippar: jag har egentligen aldrig varit något metalfan, men däremot missade jag aldrig ett Beavis & Butthead-avsnitt. Den som kan sin MTV-historia minns att där visades flertalet metallåtar, de flesta av dem just ‘awesomely bad’. Den ovan, t.ex. Eller varför inte klassikern med motorsågen. Döda tid? youtuba hela listan och förundras över kläderna, håret, falsetterna. I sanning ett märkligt decennium, 80-talet.

Nu gör ni så här att ni tar och klickar på bilden, scrollar ner litegrann och kollar på mer humoristiska bilder av samma sort. OK då, några personliga favoriter.

(källa: toothpastefordinner.com)

4 real

I thought blackmetal people didn’t go outside during the day. and I kinda wish they wouldn’t

… Kommentar på youtube. Och i vår serie Norsk black (här har ni ettan) blir det så ytterligare en Immortalvideo (vilka annars?). En efterlängtad klassiker, Johans favorit, allas favorit? Missa för guds skull inte det episka partiet (börjar ca. 03:03), den därpå följande inzoomningen av sångaren när han försöker se som allra mest ondskefull ut (ca. 03:40), och sist, men kanske mest skrattretande av allt, gitarrsolot som tar sin början runt fyra minuter blankt. Mycket ondskefullt.

Haha ja. Det är svårt att se ond ut i häxhatt. Då spelar det liksom ingen roll hur mycket man än försöker. Immortal R teh LOL. Och här en hyllningsvideo, observera gubben som går förbi bakgrunden efter ca 20 sekunder.

badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger mushroom mushroom badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger panic a snake, oh it’s a snake, oooo it’s a snake badger klicka på bilden badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badger badgerbadger badger badger badger badger

‘Zappa just reamed those fuckers’
‘it really sucks that he’s dead’

…Men vad gör man väl inte för mamma…

Yngwie Malmsteen was on a flight to Tokyo when a a women poured a glass of water on him. Apparently she overheard him making derogatory comments about homosexuals. Anyway, somebody had a tape recorder running and caught the action, and you can actually hear Yngwie scream “YOU’VE RELEASED THE FUCKING FURY”.

Aah Yngwie Malmsteen. Ett under av politisk inkorrekthet och tveksam smak. Vem minns inte enmansshowen som beskrivs här ovan (lyssna här annars). Någonstans på datorn hemma har jag en skön men alltför kort avi-fil när han lirar trummor som om det vore det sista han gjorde. Tack vare youtube har jag nu hittat fullängdaren; inte nog med att han är full, han spelar sönder trummorna också. Eller kanske just därför. Och så är han sådär skönt svinigt plufsig och skjortan öppen ner till naveln. En annan skön grej: Kommer ni ihåg för några år sen, på typ grammisgalan så skulle Yngwie dela ut pris för bästa hårdrock eller nått och kom ut på scen med gitarren i högsta hugg mitt inne i värsta solot. Direkt efter kommer Inde i rollen som Sam Spandex och ska fixa med gitarren. Malmsteen fattade inte att Inde var en skådespelare… det säger iofs kanske mer om roddare i allmänhet än om Malmsteen. “YOU’VE RELEASED THE FUCKING FURY!!”

Gårdagens föreläsning av Robert Putnam var (som väntat) mycket intressant och givande. Han berättade i korthet om sin (kanske snarare sitt teams) forskning kring det sociala kapitalet, och om hur detta kommer att spela en allt större roll för våra västerländska samhällen i och med att de blir mer och mer heterogena. Hur ska man se till så att olika befolkningsgrupper kommer bättre överens med varandra och behandlar varandra som jämlikar? Intressant och paradoxalt nog inleddes hela föreläsningen med att samtliga i auditoriet som på en given signal ställde sig upp i bänkarna. Detta för att hälsa kronprinsessan välkommen och antagligen för att hylla den genetiska slump som gör att vi alla älskar henne så. I sammanhanget kan noteras att när pristagaren själv gjorde entré möttes han av varken ståndaktiga åhörare eller applåder. Här premieras alltså arv före utfört arbete. Strålande. Kronprinsessan (man kan se henne i mitten längst fram på bilden här ovan) med följe (inkl. Tarras-Wahlberg och två livvakter som jag förtvivlat försökte psyka medelst hastiga utfall mot min väska) fortsatte efter sin entré med att köra bort pöbeln från de två näst främsta raderna. Tydligen fick inte överheten plats på de två främsta raderna, vilka tydligt reserverats för de mer prominenta gästerna. Åhörare som i god tid varit på plats för att lyssna på årets Skytteanske pristagare blev således tvugna att stå längs med väggarna.
Allas rätt till lika behandling torde vara en självklarhet för varje demokratiskt tänkande människa. Ändå släpar vi i Sverige fortfarande på den historiska rest som vårt statsskick utgör, och ändå ställer sig ett helt auditorium upp för att visa respekt för en person som uträttat… tja, hon blev född. Hjärnsläpp.

Sedan gick vi (med knytna nävar i fickorna) hem till Hanna för att spela spel; Ghettopoly, ett under av politisk inkorrekthet (vilket fått resultat), och ganska kul. Ovan ser ni några av de kort man kan dra under spelets gång. Jag tror jag gillar det blå kortet bäst. Och här har ni uppföljaren till spelet, kanske ännu bättre. På vägen till Hanna såg vi en rolig skylt. På tal om roliga skyltar så såg jag en rolig dekal i ekonomikum häromdagen; kan den vara uppsatt av samma person som klottrar boktips från Ordfront i samma byggnad?