Detta skrivs på tåget på väg norrut (= njut). Den snälla konduktören bjöd mig på bredband (= dubbelnjut). Återigen känner jag mig nödgad att påpeka det jag klargjorde häromdagen: Jag gillar SJ. Igår, däremot, befann jag mig i ett hav av studsande äldre män. Just det, jag var på The Who-konserten i Globen. Av någon anledning hade jag inför denna konsert vidtagit de sedvanliga rutinerna med att kolla upp tidigare setlistor, klipp på tuben och liknande. Således var också förväntningarna inte så höga. Inte så att jag förväntade mig en sopig spelning toppad av två stela folkpensionärer, mer att jag inte visste riktigt vad som komma skulle. Men herrar Daltrey (som givetvis jonglerade med micken) och Townsend (som givetvis körde väderkvarnen och i övrigt spöade gitarren ganska bra), de två återstående fjärdedelarna av bandet, gjorde varken mig eller den kanske trefjärdedelsfyllda arenan besvikna. Fullt ställ från första början med Can’t Explain som en av de första låtarna (jag filmade en snutt, kolla här). Baba O’Riley var lika majestätisk som alltid, men Roger var lite förkyld, så rösten lät hyfsat ansträngd ibland. Och, givetvis, alla sjöng med i Townsends lilla brygga: “Don’t cry/don’t braise your eye/it’s only teenage wasteland”. Av någon anledning vill inte tuben låta mig ladda upp klippet från just denna låt, men här finns det lite andra filmsnuttar från spelningen. Och här en hel drös med bilder. Avslutningsvis: är inte My Generation en ganska sopig låt? Åtminstone i jämförelse med en hel del andra låtar i deras katalog. Kanske är det en “you-had-to-be-there”-grej. Dock var det ganska skumt att se gubbarna sjunga “Hope I die before I get old”…
