anders larsson i uppsala

Ikväll får Steve Reich polarpriset i Konserthuset stora sal. Igår satt han, som alltid kepsförsedd, längst bak i Grünewaldsalen (mindre sal, samma hus) och översåg Kroumatas framförande av hans svit Drumming för slagverk, sång, piccolaflöjt och vissling. Det intressanta med Drumming och med mycket annan av Reichs och de andra minimalisternas musik är bara delvis det som står noterat. Precis som all annan musik (men kanske mer för denna typ) som framförs live är rumsklangen och övertonerna av stor betydelse för det klingande resultatet. Övertonerna lever sitt eget liv, studsar runt och sjunger unisont med damrösterna och marimborna. Det är något som händer där långt, långt uppe i registret, långt uppe på klockspelet där det blir allt svårare att urskilja tonhöjd. Istället för enskilda toner känns det nästan som en våg som flyter fram och tillbaka. Själva rummet hade även det stor del i varför gårdagens konsert var så fantastiskt bra. Å andra sidan så måste ju en kompositör se till att hans eller hennes verk låter bra i olika typer av lokaler, vilket Reich också påpekade under en liten intervju efter själva konserten. Vad gäller det aktuella stycket så kan jag verifiera detta, även om det knappast kan låta lika bra hemma vid stereon som igår i Konserthuset. Mycket bra! Och här finns lite bilder och film (ett klipp till). Återstår då att se om Reich tar av sig kepan när han får pris av C-G ikväll. Jag hoppas innerligt att han inte gör det.