anders larsson i uppsala

Jomenvisst. Igår var det fin konsert på Globen, tyvärr var jag inte där. Det var sjukt bra gubb förra gången (2002 tror jag det var) då jag hade nöjet att bevittna Waters personliga vendettor från parkettplats, och om man utgår från de här videoklippen (den här, denna, den här också och, till sist, den här) från gårdagens misantropiska övningar så verkar det ha vart likaledes i år. Tänk om Rogers pappa inte hade dött i kriget. Vad mycket bra musik vi hade gått miste om…

Tyvärr inte från någon av mina favoritturnéer, men ändå. Det är ju FZ. Skaffa den ex. här.

Ett tips till den möjligtvis är intresserad: på tuben finns nu hela Classic Albums-dokumentären om Apostrophe och Over-Nite sensation upplagd i fem separata delar (1, 2, 3, 4 och 5). Hur länge det får ligga kvar vet ingen, så passa på om ni är som jag. Annars är det sista dagen att rösta i kårvalet här i Uppsala idag. Osäkra väljare kan ju passa på att låta sig övertygas/avskräckas av högerstudenternas kampanjfilm. Intressant nog har de valt strumpor som huvudkaraktärer: jag som i min vänstervridna yrsel trodde att 70-talets barnprogramsradikaler hade tagit patent på sådant (tänk: lillstrumpa).

Två fantastiska skivor från en fantastisk musiker. Ni kan ju testa att klicka på bilderna och se vad som händer.

(via Chocoreve)

Jag är en mycket lättroad person. Jag finner glädje och humor i det allra mesta, vilket gör att jag inte är världens mest pålitliga när det kommer till att avgöra huruvida komiker, företeelser eller filmer är roliga “på riktigt”. Jag törs dock lova att Henry Rollins inte bara är rolig, utan också smart och insiktsfull “på riktigt”. Förra gången jag såg honom skrattade jag konstant i tre timmar (Bara en gång annars har jag skrattat så mycket, det var när jag såg de här). Vi får hoppas att det blir lika bra den här gången.

The Dust Blows Forward är en bra introduktion till den numera tyvärr pensionerade kaptenen. Här finns det mesta av det bästa. Lyssna och njut.

Intressant merch de har, Dag Vag. Och bra musik: jag har väl egentligen inte varit någon storkonsument av vad som skulle kunna benämnas som ett av de första svenska “new wave”-banden (inte riktigt punk, inte riktigt progg, inte riktigt reggae) men efter gårdagens spelning är det dags att sätta sig in deras katalog. En första snabb inlyssning ger vid handen att ganska många av de gamla låtarna lät bättre live än på skiva: så är det ju ofta. Hoppas således på att den där planen på en liveskiva jag läste om någonstans kan konkretiseras. Här finns mer bilder från själva konserten (bl.a. på en gubbe som visade magen under Bullen).

Senator McCain gör ett inlägg i debatten kring Iran.

… ikväll ska jag på konsert.

Då åt vi glass på gräsmattan.

Dessvärre. Men han hann ju med en del på sina 84 år.

Högern härjar vidare: den tidigare utlovade “jobbgarantin” för ungdomar lanserades häromdagen och när man lyckats sluta förundra sig över att de benämnt hela klabbet med “garanti” så började man känna den omisskännliga doften av 1920-tal. I korthet kan man säga att den enda garantin som utfärdas är att jobbsökande ungdomar kommer att få det jobbigt. Kraven på de unga skärps. De som inte är berättigade a-kassa (förmodligen ganska många med tanke på högerns tidigare höjningar av medlemsavgifter) blir nu “garanterade” (läs: tvingade) till deltagande i stimulerande praktikarbete. Ersättning utgår givetvis med skäliga 1050 riksdaler i månaden för dig under 20, 2528 för dig mellan 20 och 25. Ett erbjudande du “garanterat” inte kan tacka nej till. Lägre löner än så här har vi i Sverige inte haft sedan nödhjälpsarbetena under första världskriget. Härligt.

Klassisk högerpolitik: Underlätta för de övre lagren i samhället (avskaffande av diverse skatter) och kläm åt de längst ner. Peter Andersson kan mycket väl ha rätt i sin misstanke att “Regeringen utgår från ett land där alla utom de mest välbeställda i Djursholm m.fl är ett gäng av fuskare och smitare som inte vill göra rätt för sig.”

After 20 or 30 seconds they sound like chickens clucking!

… och på tal om Jeff Bridges så var han gäst hos världens snällaste argaste man häromdagen, där de diskuterade idén att göra film om Moondog med Bridges i huvudrollen. Se där, en biopic av en fascinerande musiker som förmodligen alltför få känner till.

Här kan man vänta på bussen i Härnösand. Charmerande.

Väl ombord blev vi i pöbeln avgränsade från affärsresenärerna medelst en kraftig kedja… av plast. Charmerande.

Kedjan hade tydligen gått sönder, och därför lagats med vad som såg ut att vara en, ja, en plastpåse. Charmerande.

… och INTE en schlager.

Taget med mobilen och uppladdat från tåget… På väg hem med natursköna vyer utanför tågfönstret och Keith Jarrett (mycket bra skiva!) i lurarna. Blir det mer ECM än så här? Eller som ovan, för den delen?