anders larsson i uppsala

Hur länge kommer jag att behöva försmäkta? Kan inte bara UpUnet-S låta mig vara ifred?

Intressant skylt på Jysk i Stenhagen här i Uppsala. Lite som ödeshandsken, om någon minns den. Och visst är Chichi bedårande i sin lilla klänning?

Dagens låt är Rehab med Amy Winehouse. Precis som vanligt när jag hittar en ny musiker jag gillar så är det retro. Men det är bra retro. Och se där, ytterligare en bedårande klänning.

Wow,great… this is the real music you fucking emo and rap bastards, Grim Reaper forever…

Häromdagen listade MTV ‘40 most awesomely bad metal songs’. Givetvis satt jag bänkad. Sittandes i fåtöljen fick jag idel nostalgitrippar: jag har egentligen aldrig varit något metalfan, men däremot missade jag aldrig ett Beavis & Butthead-avsnitt. Den som kan sin MTV-historia minns att där visades flertalet metallåtar, de flesta av dem just ‘awesomely bad’. Den ovan, t.ex. Eller varför inte klassikern med motorsågen. Döda tid? youtuba hela listan och förundras över kläderna, håret, falsetterna. I sanning ett märkligt decennium, 80-talet.

Häromveckan skaffade jag ny mobiltelefon. Varför vet jag inte riktigt; jag använde i princip aldrig min gamla. Kanske, kanske var det för att Sølvi skaffade ny och jag blev avundsjuk. Förmodligen. Hursomhelst så är ju Finlands sak vår och jag tog därför beslutet att införskaffa en Nokia N73, med värsta kameran och 1 GB minneskort och mp3 (så nu kan jag äntligen ha temat ur Zappas Black Page som ringsignal) och allt sånt där ni vet. I mina fortsatta tafatta försök att förverkliga det papperslösa livet hade jag också tänkt att ge min numera avsomnade Googlekalender ett nytt försök. Via en del olika tredjepartsapplikationer skulle man också kunna synka nämnda kalender med den i telefonen. I det allra enklaste fallet skulle man kunna uppdatera kalendern på internet, och sedan synka med sin mobil. Detta är oproblematiskt vad gäller samtliga de tjänster jag testade (de här). Tvärtom då, alltså uppdatera från mobilen? Här gick det sämre. Denna funktion hade varit knäckfrågan, så att säga. Dessvärre ville detta inte funka, alls eller särkskilt bra, hos någon av tjänsterna. ZYB verkar vara på gång med något, så vi får väl avvakta. Dessutom har kalendrarna, vare sig googles eller mobilens, inlagt svenska helgdagar, vilket kan vara problematiskt om man som jag ska lägga scheman för kurser och sånt. Tillsvidare är jag alltså fortsatt slav under analoga medier (om nu papperskalendern kan räknas som ett sådant). På så vis kan jag hålla reda på viktiga helgdagar som Midfastosöndagen. Midfastosöndagen?

Lite musiknörderi så här på onsdagseftermiddagen.

Grattis i efterskott till Steve Reich (och Sonny Rollins med för den delen), 2007 års polarpristagare. Reich är en av mina favoritkompositörer och därför var det underligt att upptäcka att jag hade nada Reich på podden. En lucka. Den uppdateras (tack och lov) i skrivande stund. Den som nu eventuellt är nyfiken på vad det här är för filur kan lyssna på SR:s porträttprogram, som sändes i måndags och som än så länge kan streamas här. Pling pling pling pling pling pling pling pling pling.

Idag köpte jag biljetter till den här konserten. Vi ska sitta här. Detta kan jämföras med den här konserten, då vi ska sitta här. Samma arena, olika gubbar.

Dagens låt är The Creator has a master plan. En skön låt att vandra fram i snövädret till. Via youtube hittade jag tyvärr “bara” niominutersversionen (Pharoah Sanders original är drygt en halvtimme). Och tänk vad skönt det vore, om det fanns en skapare som hade en master plan.

Uppfinningsrikt och praktiskt. Gentlemen, start your engines.

The Who kommer till Stockholm och Globen i juli, rapporterar DN. Biljetterna släpps på tisdag. Någon som är sugen?

På väg till institutionen i morse blev jag stoppad av en man iförd skinnbyxor. Först trodde jag kanske att det rörde sig om en vilsen tysk turist som ville ha vägbeskrivning, men när jag pluggat ur musiken ur öronen visade det sig att mannen var från UNT och ville fråga mig vad jag ansåg om kylan. ‘Bah, kyla’, sa jag och förklarade barskt att de -15 som uppmätts knappast kunde jämföras med min barndoms vintrar i Härnösand. Han bad mig också posera med händerna över öronen (’det ska synas att det är kallt’). Vem tjejen i bakgrunden på den resulterande bilden är har jag ingen aning om, inte heller varför man överhuvudtaget skulle vilja ha på sig ett par läderbyxor. Jag skulle ha frågat honom. Attans. Förresten så sa jag aldrig att jag frös om näsan.

Nu gör ni så här att ni tar och klickar på bilden, scrollar ner litegrann och kollar på mer humoristiska bilder av samma sort. OK då, några personliga favoriter.

(källa: toothpastefordinner.com)

4 real