anders larsson i uppsala

Taget idag tisdag vid tiosnåret. Vad ligger bakom denna snöristning? Någon slags inverterad mobbning? Kanske någon slags omvänd miljömedvetenhet? Eller kan det vara en utveckling av det åh så vanliga och oftast mycket uppskattade bruket att skriva könsord på snötäckta bilar? Jag vill veta. Hur får jag reda på det?

Det här är roligt på så många olika nivåer så jag vet inte ens vart jag ska börja. Därför börjar jag inte ens. “Medium grund utbildning”.

Häromveckan visade SVT dokumentären Electric Miles - A different kind of blue och jag satt givetvis som fjättrad kanske fem minuter innan programmet skulle börja. Filmen dokumenterar Miles Davis konsert inför närmare 600 000 personer på Isle of Wight-festivalen 1970, alltså i början av vad som enligt många brukar benämnas som just Miles elektriska period. Jag skulle gärna lägga till förledet “eklektisk”, här blandas musikaliska influenser från flertalet olika stilar och världsdelar. Miles och bandet spelade i 40 minuter - stycket som Miles sa åt arrangörerna att presentera som “Call it anything” är i själva verket en blandning av riff och låtar från Bitches Brew-skivan. Och vilken energi! Vilket band! Dagens låt är alltså just Call it anything - tyvärr uppdelad i fyra separata, dåligt synkade, youtube-klipp. 40 minuter känns som 4.

Tidigare idag besökte jag min lokala kooperativa butik och kunde med glädje konstatera att man inte kompromissar med sitt socialistiska ursprung. Frontad och fin fann jag nämligen en monter med bland annat den mest revolutionära läskedrycken av dem alla, avbildad här ovan på vardagsrumsbordet hemma i lägenheten efter att jag upphetsat burit hem matkassen. Revolutionärer! Fukta struparna! Upp på barrikaderna! Synd bara att kapitalisterna på Guttsta bestämt sig för att smutsa ner den modsingjutande etiketten med sin simpla logotyp. Nåja. Ingen är perfekt. Hasta la revolución siempre!

Det var ett tag sen jag skrev något här. Men det har sina skäl. Jag har bland annat färdigsställt D-uppsatsen efter mycket om och men. Till veckan är det således Magister Larsson som marscherar till examensenheten med ifylld examensbegäran och tillbörliga handlingar i högsta hugg. Dessutom har jag sökt doktorandtjänst på en viss högskola söder om huvudstaden. Vi får se hur det går.

I forskningssyfte var jag tidigare idag inne på en av våra mest populära såkallade torrentsidor och gjorde en intressant upptäckt. Intresset för brittisk symfonirock från 70-talet tycks leva kvar i de yngre generationerna. Kanske är det så att de laddar hem till sina föräldrar… hursomhelst så ligger Genesis The Lamb Lies Down On Broadway etta på “mest nedladdade musikvideo”-listan på redan nämnda populära såkallade torrentsida. Så nu kan vem som helst med någorlunda snabb uppkoppling potentiellt avnjuta den spännande historien om den gatsmarte men schizoide Rael som dras ned i någon slags helvetisk Alice i underjorden-tillvaro, någonstans under New yorks gator. En hit.

Dagens album är Trance-Fusion. Mer gitarrgnek från mästaren. Särskilt Gorgo från Stockholm 1988 och A Cold, dark matter från en tagning av Inca roads går varma. Mer sånt här! Och gärna igår!

En idiotlåt. Men jag blir på bra humör av den, iaf idag. Snygg baddräkt.

Från mitt vardagsrumsfönster… men imorgon är det väl bara slask, misstänker jag…

I samband med Linnéfirandet är det tänkt att universitetet ska utse hedersdoktorer. Tidigare i veckan offentliggjordes dessa; jag har varit så upptagen med att rippa CDs att fylla leksaken med att jag upptäckte först idag att Noam Chomsky är en av de utsedda. Chomsky får den äran för sin språkvetenskapliga gärning; i universitetets pressmeddelande nämns också hans gärning som “vänsterorienterad kritiker av USA:s utrikespolitik” men tyvärr inget om hans roll som mediekritiker, främst då riktat mot amerikanska medier. Hans ofta skarpa och raljerande kritik är kanske skälet till att vissa inte riktigt tar honom på allvar. Det är synd, för om man försöker ‘kompensera’ för vilket medieklimat han faktiskt kritiserar så finns där en hel del visdom hos Chomsky. Varje seriös medievetare bör läsa (eller se) och på något sätt förhålla sig till titlar som Manufacturing Consent och Chomskys idéer om propagandamodellen. Själv hade jag turen att få biljetter till Konserthuset i Stockholm när Chomsky var inbjuden av Ordfront för ett par år sen. Återstår nu att se om han tar sig till Sverige igen.

Det kan löna sig att då och då kolla in anslagstavlorna på Ekonomikum där jag jobbar. Annars hade man ju missat en sådan här lustighet. Stekare?.
…Och på tal om skamligheter. Men han måste väl äta han också.

Boken.

Vi ska på Dylan den 28/3 och sitter, ja, gissa vart.

Mer bilder finns på min Flickr. Och idag gick projekt magister in i dess slutfas: idag var nämligen dagen då uppsatsen lämnades in. Ungefär 12 timmar innan deadline, på min ära. Gott nytt år!