The ECM Sound tends to hover like a Scandinavian winter night, motionless as a zen master meditating. Listening to the Jan Garbarek, or to the Swedish tenorman Trygve Seim, for example, you wonder if the sun will ever rise again. ECM artist the Swiss pianist Nik Bartsch leads a group called Ronin, which means a samourai warrior, and which makes what might be termed post-Reichian minimalism - Steve Reich also recorded for ECM. Bartsch calls it “funk zen.”
The Jan Garbarek? Dagens album är Keith Jaretts Belonging, en skiva som lika mycket borde kunna sorteras under “Garbarek, Jan” eftersom hans saxofon tillsammans med Jaretts piano är dominerande i ljudbilden. Mycket riktigt så uppvisar också allmusic.com en träfflista som stämmer med detta påstående (testa att söka på skivnamnet själva så får ni se). ECM-soundet kanske inte direkt låter som en skandinavisk vinternatt, men tjusigt är det i alla fall. Till exempel här i Spiral Dance (eller här) eller här i Windup. Lyssna och njut. Nästa dagens album blir något lite mer hårdkokt. Och förresten så är Trygve Seim norrman. Get your facts straight.
Hei
Veldig hyggelig at du setter pris på Garbarek. Belonging er en vakker plate, men jeg håper du har hørt på andre også? Visible World f.eks.?
Da jeg bodde i Oslo, jeg bor i Bergen for tida, så var jeg på flere av konstertene han hadde på 90-tallet. Blant annet noen kirkekonserter.
Har du selv vært på konsert med ham og den nye gruppa hans?
Eller er det mer de andre på plata du liker?
Comment by Ann — November 1, 2006 @ 11:22 am