anders larsson i uppsala

Den alltför stora kostymen som David Byrne i vanliga fall brukade bära under Talking Heads konserter (ex. i konsertfilmen Stop Making Sense) symboliserade förmodligen (bland annat) en vilsenhet i moderniteten. Kostymen som en symbol för det moderna samhället med alla dess krav och påbud, Byrne själv som det förvirrade barnet inuti kostymen runtom vilken hela världen skyndar förbi. Eller nåt. I den i sådana här sammanhang oftast förbisedda videon till Once in a lifetime har kostymen krympt och är här istället något för liten. Kanske är Byrne här fjättrad av det moderna, han svettas och har nervösa ryckningar. Flugan blir till en strypsnara. And you may find yourself - in a beautiful house - with a beautiful wife - and you may ask yourself - well, how did I get here?. Uppbrottsförsök görs genom att härma eller imitera det förmoderna samhället (eller nåt), här representerat av diverse filmsekvenser på olika afrikanska danser och liknande. Allt satt till den finaste konstskolepop som gjorts. Jag gillar att analysera (populär)kultur. Fast ibland blir det bara fånigt. I just det här fallet anser jag dock att det är befogat.