Någon har hittat till min blogg genom att googla så här. Då kommer man naturligtvis till den här posten, tack vare den här kommentaren, som någon anonym besökare lämnat. Så den första träffen (på andra träffsidan) man får på google om man söker på “ont i stjärten” är min blogg. Fantastiskt. Frågorna man ställer sig är:
1) Kan det faktum att någon googlar efter proktologmedicinska råd tyda på nätets suveränitet, förakt för auktoriteter och att vi gått över från ett industri- till ett informationssamhälle?
2) Vem skrev den där första kommentaren? Den anonyma?
3a) Är jag ämnesskadad och
3b) Borde jag sluta vara så pretto?
Men men men. Innan jag upptäckte hela den här stjärthistorien så var dagens post egentligen tänkt att handla om djur. Gulliga sådana. Klicka på bilden här ovan (lägg förresten märke till tavlan i bakgrunden) så får ni se ett litet reportage om en belgisk pingvin. Det skönaste är efter ungefär 1:25 när han börjar springa omkring som en, eller försöker springa omkring som en pingvin (undrar vad producenten sa till honom inför den tagningen? ‘Visa mig din inre pingvin, din praktgalning’). Therese tipsade om den här sidan med ett antal hemmagjorda djur. Jag gillar nog kängurun bäst, men alla är lika fina. Och vansinniga. Och det här, jag vet inte om jag blir lite skraj eller om jag är road. Maybe I’m amazed.
Dagens album är Baker’s Holiday med Chet Baker. Med sönderknarkad mun och lekamen sluddrar han sig igenom några av Billie Holiday’s finaste. Trumpetspelet och kompet känns slackigare än vanligt. Skönt slö musik. Sånt här vill jag spela.
