Det ær ju som bekant de små små detaljerna som gør skillnaden, mellan lænder bland annat, och en sådan detalj som længe fascinerat mig med det hær landet ær deras førhållande till bakverk i allmænhet och brød i synnerhet. Detalj førresten, brødskivans roll i Norge ær nog større æn vad de flesta svenskar førmår att uppfatta. Før det førsta så saknar (i de allra flesta fall) vår svenska skolmat motstycke hær i Norge. Visst finns det skolbespisningar, men det allra vanligaste ær ændå att var och en har med sig “matpakke” hemifrån, oftast bestående av just brød. Om detta med att inte servera god och nærande kost till skolungdomen utan att istællet førlita sig på att detta skøts i hemmet kan man som øvertygad socialist ha en del synpunkter på, men det struntar vi i nu. Det viktiga hær ær att det norska brødet ær så mycket godare æn det svenska. Fræmst beroende på den enorma mængd søtningsmedel (socker, sirap) som svenska bagerier envisas med att pytsa in i de jæsande degarna. Varfør? Offer før sockerlobbyn? Oklart. Klart ær dock att denna sockernivå inte går att finna i de norska brøden. I Sverige køper vi våra brød færdigskivade och førpackade i plastpåsar. I Norge ær færdigskivat brød i det nærmaste ett skæmt och (det oftast grova, men inte før grova) brødet placeras i butiken i papperspåsar, som sækrar en behaglig skorpa runt om. Små små skillnader. Sen ska det ju tillæggas att deras søtebrød ær gudomligt. Bilden ovan visar påsar med boller (bullar), vilka har en tendens att snabbt gå åt under soliga sommardagar (perfekt strandmat). Den nærmaste svenska motsvarigheten ær ungefær som en semla utan fyllning. Det låter kanske en aning spartanskt, men ær gudomligt gott. En intressant detalj ær också att de ovan avbildade varianterna (med/utan russin) ær bakade med “marint fett”. Fiskfett i bullarna; sa någon Surf ‘n Turf? Men men, ær det norge så ær det. Jag tror att boller ær ungefær som tetris: hur kul læt det nær man først hørde talas om det? Fast “gott” istællet før “kul”. Ja, ni fattar.
