anders larsson i uppsala

Jag ångrar mig. Här har ni den nya dagens låt. Episkt.

Bara för att jämna ut lite (tack till Jonas F). Den som känner sig ledsen kan kolla på gårdagens vägskylt. Den är mycket snällare.

Imorgon skiter jag i allt och bara drar. Då min internettillgång kommer att variera under de närmaste veckorna (eller det vet jag egentligen inte) så kanske bloggandet blir en aning sporadiskt framöver. Tillbaka i Sverige den 20:e juli för att fira mors 60-årsdag. Sedan tillbaka till Härnösand. Då fortsätter jag mitt navelskådande.

Dagens låt är Little Feats Roll Um Easy från underbara Dixie Chicken. Slå armkrok med närmaste vän och gunga förnöjsamt fram och tillbaka till denna fantastiska skiva. Eller, alla låtar utom den här som är en mer finstämd affär.

Upplyftande. För om man inte kan lita på trafikskyltarna, vad kan man då lita på?

Ibland blir man förvånad när man nyfiket kollar besöksloggen för att se hur de som inte direkt besöker min blogg hittar hit. Idag t.ex. upptäckte jag att någon tittat in via följande googlesökning. Och eftersom jag skrivit båda orden “ingefära” och “stjärt” så kommer min blogg naturligtvis med i sökresultatet. Fantastiskt vilka träffsäkra indexeringstjänster som googleteamet använder sig av. Och, än mer fantastiskt, och kanske framförallt intressant, vad var personen som sökte ute efter?

‘one surprise is the inclusion of Archimedes’.

… idag, ska firas hemma hos Jonas F här i Härnösand. Mellanöl + starköl + haloumiost = grillfest. Enkel matematik, inga konstigheter. Annars är Härnta sig likt; lite sol, mycket blåst. Jag får en hel del läst också. Inte helt fel.
Jag tror inte jag kan se mig mätt på Terry Bozzio spelandes på sin flygel av trummor. Ovan finns ett klipp (via youtube.com) från en konsert med Fantomas. Vrickat och bra, Mike Patton slösade bort sin tid alltför länge i rapmetallträsket. Och Bozzio är alltid Bozzio. Hur kommer man ens på tanken att sätta ihop ett sånt där set? Alla de där stackade chinacymbalerna… it boggles the mind.
Döda tid? Någon ambitiös människa med alldeles för mycket fritid har samlat en hel drös 80-talsvideos från just youtube.com här. En hel massa klassiker; kolla bara in den här och den här (till Jonas W, så här i semestertider). Och, speciellt till Anders E, här har du din favoritlåt.

Dagens album är Rebecka Törnqvists Good Thing från 1995. Vilken röst! Tyvärr har jag inte hunnit höra senaste skivan… Undrar om hon ska spela något i hemstaden Uppsala snart?

Ny video uppe på turnéhemsidan för Zappa plays Zappa. Bilden ovan visar Little Skinny Terry Ted Bozzio, och via videosidan på zappa.com/zpz kan man nu avnjuta hans frenetiska trumspelande under outrot på The Black Page #2. Sedan tidigare finns där också ett ganska tamt gitarrsolo av Dweezil. Två frågor infinner sig i mitt huvud:

- Varför envisas man med att lägga upp filmklipp i det förhatliga .mov-formatet?
- Hur kommer det sig att dålig klädsmak korrelerar med stor musikalisk talang? Se exempelvis bilden här ovan (nån slags genomskinlig meshtröja; han ser ut som skit) eller varför inte skräckexemplet Pat Metheny, som när han inte har randigt på sig (det har han alltid) tycks ha en förkärlek för epilepsiframkallande mönster. Eeuugh.

Imorgon bär det av till Härnösand. Vi ses där!

Tillbaka från Ljusterö och Jonas W:s sommarstuga. Några dagars Pripps Blå-reklam-tillvaro finns dokumenterad här, om intresse finnes. Tidningen på bilden (ett nummer av Novellkontakten från kärleksåret 1968) ovan hittade jag i stugan vi sov i och kände genast att detta omslag måste förevigas. Männen var stiligare på 60-talet. Kolla in muschen!

Dagens album är Joni Mitchells Court and spark. Efter folkmusiken (bra skiva), före Jaco (också en bra skiva). Med andra ord en slags mellanskiva innan närmandet till jazzvärlden. Till skillnad från andra artisters mellanskivor är denna dock sanslöst bra. Särskilt när det är sommar.

Morgonsol kanske låter som en bra idé i teorin, men när sovrummet är en veritabel bastu och man kommer på att det där med duntäcke kanske inte är lika nödvändigt på sommaren som på vinten först efter att ha svettats bort ett antal kilon så hade kanske (alltid?) kvällsol varit att föredra. Hursomhelst, när jag varm och sömnig tog mig upp ur sängen och slog på datorn för mail- och bloggkoll så nåddes jag (via en post på killuglyradio.com) av nyheten att min lilla kommentar om ZPZ-konserten i Stockholm (se ovan eller här) har nått hela vägen och citerats i New York Times. Här kan man läsa artikeln, mitt citat är ganska långt ner på sidan. Så har jag då tagit steget ur bloggosfären. En stor dag. Men framförallt varm. Mycket varm.

Det är varmt. För varmt för att tänka, blogga eller beskära bilder. Därför får ni, förutom mina kompisare kastandes frisbee, även se detalj av sophus här på Studentvägen. Min “nästan-semester” fortsätter imorron med färd till Stockholms skärgård, närmare bestämt till Jonas W och hans (föräldrars) sommarstuga på Ljusterö. Några dagar i Pripps Blå-land kan vara fint.

Dagens låt är Josh Rouse med El otro lado från Subtitulo. Om min spanska vore bättre kanske jag kunde lista ut vad titeln betydde. “Den andra” någonting är en gissning. För det är väl spanska? Nån som vet?

Solen skiner och jag har semester. Eller nästan. På tisdag har vi sista lärarkollegiet för terminen och då får jag/vi se hur det går med min tjänst under resterande sex månader av året. Det verkar inte som att jag kommer att få mindre timmar, och mer jobb är ju alltid trevligt. Ledig blir jag nog aldrig riktigt; jag har en hel drös med intressanta artiklar som ska plöjas. Dels av intresse, och dels för att äntligen kunna få klart projekt magister. Det får bli sommarens sysselsättning på gräsmattor, stränder och what-have-you.

Kollegium är ju härlett ur kolleger, och på tal om sådana så var jag och en sån på konsert med ytterligare en kollegas improvisationsgrupp. Martin på piano (och reflexbeklädda (gyllene?) skor) tillsammans med ett gäng kompisar utgör Movio som tydligen spelat ihop åtminstone sedan 70-talet. Inledningsvis fick jag lite ECM-vibbar (altsax a la Garbarek och piano) som efter ett tag övergick i Keith Jarrett (ungefär som han låter på Nude Ants). Till sist landade musiken i något som mest liknade svenska progghjältarna Archimedes Badkar (där Jörgen Adolfsson, som jag hade som lärare på musikvetenskapen här i Uppsala) spelade. En bra konsert. Lite underligt blev det dock när de efterträddes på Grands (har ni sett en värre hemsida?) scen av ett coverband som spelade Hendrix och Grand Funk Railroad (UTAN att spela We’re an american band) och som mest tycktes be om ursäkt för sin närvaro på scen. Onekligen duktiga musiker, men lite tilltuffning hade vart på sin plats. Och, och, och: sjungande trummisar funkar bara i a) proggrock (Zappa, Genesis) eller b) dansband. Aldrig annars.

Dagens låt är Terry Callier’s We are one. Tack till Kalle P som tipsade om den godbiten. Det här måste jag lyssna in mig på.

Jaha, och idag är det nationaldagen. Hurra hurra. Och baptistpastor Phelps med anhang hatar oförtröttligt på (se ovan eller här). Deras dumhet är nästan imponerande. Och vill man ha mer kristet hat kan man kolla in klassikern godhatesfags.com. Läs och förundras över detta ganska extrema uttryck av teofascism. Snart sitter de i vita huset. Gör de redan det?
Det är onekligen något heavy över dagens datum. Och då syftar jag alltså inte på att vi ska fira nationaldag (varför?) idag, utan snarare på det här. Men kanske främst att Slayer släpper nytt idag, 06/06/06 6:06 AM. Så. Jävla. Heavy.

Jag fick en försenad födelsedagspresent av Sölvi. Tack och bock! Den som kan gissa vad det är för något kan få låna den någon minut. Det räcker, jag lovar.

Dagens album är Fleetwood Macs klassiker Rumours. Inte ett dåligt spår från början till slut. Och detta skapat av ett band i sönderfall. Imponerande.