Igår var jag på V-dalas rockklubb Velvet (där mitt band spelat några gånger tidigare, senast i oktober förra året) och såg på konsert. På scen stod DN-hypade Vapnet, med en nysläppt konceptskiva om hur tvivelaktigt trevligt det kan vara att växa upp i en norrländsk “småstad” (Östersund måste vara åtminstone dubbelt så stor som Härnösand). Jag är ju inte sådär jätteförtjust i nutida svensk populärmusik, men eftersom jag vid 26 (snart 27!) års ålder redan blivit en såkallad progg-gubbe så uppskattar jag ju naturligtvis konceptskivor. På det hela taget var spelningen bra, men om man nu ska göra någon slags springsteen/dexy’s-försök på svenska så klarar man sig fan inte med burkade trummor och bas. Nu stod popsnörena framme vid scen mest och blåste håret från pannan; med en “riktig” rytmsektion hade det blivit lite tryck i saker och ting. Till saken hör också att jag är trummis själv, och att jag (förmodligen delvis därför) är allergisk mot (nej, inte pollen. Åtminstone inte pga det) men artificiellt slagverk. Huga huga.
Min iver för Primus fortsätter även idag. Dagens album är alltså inte Vapnets skiva, utan båda volymerna av Live Frogs, signerade Les Claypool’s Frog Brigade. Intressanta val av covers. Dels gör de King Crimsons Thela Hun Ginjeet, dels Pink Floyds Shine on you crazy diamond i en vansinnig upptempoversion som jag svårligen kan förstå hur Waters gav tillstånd till. Men å andra sidan tillät han Scissor Sisters (som annars är ett ganska bra popband) att slakta Comfortably Numb. Förutom dessa covers så ger sig Claypool o kompani även på att i volym 2 spela hela Animals, Pink Floyds underskattade skiva från slutet av 70-talet (med ett av världens snyggaste omslag). I början känns det lite underligt att höra Claypools nasala stämma sjunga de ganska mörka texterna, men efter ett tag vänjer man sig och uppskattar hyllningen till proggfarbröderna.
