För några dagar sedan slängde jag iväg ett mail till EMA och tävlade om biljetter till Waterboys konsert nu på måndag. Idag fick jag så reda på att jag vunnit. Det blir första gången jag går på konsert utan att ha lyssnat in mig ordentligt först. Som så många andra känner jag till Mike Scott och de andra i princip enbart genom The whole of the moon. Har också för mig att Zappas basist Scott Thunes spelade med dem på någon skiva. Ungefär så långt sträcker sig kunskaperna. Per Bjurman tycks ha gillat Waterboys förra konsert i Sverige. Men Per Bjurman är ju tyvärr dum i huvudet.
Är det inte ganska lustigt att liberaltechno”bandet” BWO:s nya skiva har samma titel som mysgubben Bruce Hornsbys? Eller Manic Street Preachers och Steely Dans skivor? Vem avgör sånt här? Varför döper man skivor samma sak? Får man det? Varför är Alexander Bard en sådan jobbig människa?
Aah. Våren har kommit till Uppsala och det möjliggör utomhusarbete. Nej, inte målning eller trädgårdsrensande eller så, utan samma sak som jag i vanliga fall gör inomhus. Tentarättning, t.ex, som blir mycket roligare i solen på balkongen med Zappa i El Paso från 1975 i öronen.
Woody Allen gillar Ingmar Bergman. Det vet vi sedan tidigare, det har han sagt i flera intervjuer, refererat till i en hel del av sina komedier, och låtit oss förstå genom sina mer dramatiskt präglade filmer. För alla hans filmer är inte Woody Allen-filmer, om ni förstår. Match Point är alltså inte en sådan film. För det första så finns ingen Woody Allen-karaktär och för det andra utspelar sig filmen helt och hållet utanför New York. Utan att avslöja alltför mycket kan jag ändå säga att det rör sig om ett relationsdrama där Jonathan Rhys-Meyers ingifta tennistränare blir involverad med sin ingifta svägerska (Scarlett Johansson). Alltsammans inramat i tweedrutig och iskall brittisk överklassmiljö. Lite som en opera i modern setting. Ingen typisk Woodyfilm med andra ord, men förbaskat bra. Rekommenderas. Och här finns en torrent om man är sån.
Dagens låt är Dave Matthews Band med The best of what’s around. Collegerock, jag vet, men det är åtminstone inte så mycket fiol på just den här låten. Den är faktiskt ganska så bra. Blev du glad nu Joel?
Såg precis en dokumentär på kanal 5 om en ganska så tafatt svensk kille som åkte på raggningskurs i London. Han fick lära sig att stanna främmande kvinnor på gatan. Han fick lära sig att tjejer uppskattar främlingar som erbjuder sig att spå dem när de är ute på krogen. Och allt detta lärde han sig av en man som mest av allt liknande en stelopererad karikatyr på en misslyckad östeuropeisk kvinnokarl, helt i vitt. Brrr. Det var svårt att se direkt på TV:n, så illa var det. Men en positiv detalj var att jag mindes fantastiska 365 days project, en dålig låt om dagen hela 2003. Närmare bestämt The clothing store pick-up från ovan avbildade skiva, en ganska så vrickad instruktions-LP för blyga killar som vill lära sig umgås med kvinnsen. Lyssna och förfasas, alternativt gapskratta. Aaah dålig musik. Resten av kvällen är räddad.
Man kan ha många och kanske mest av allt kritiska åsikter om Aftonbladet, men en sak kan de: välja ut underfundiga tecknare att publicera i tidningen. Sedan tidigare huserar Jan Stenmark i (bl.a.) tidigare nämnda publikation, men ganska nyligen (antar jag, farsan visade mig under påskhelgen) har Carina Kågström engagerats för en serie teckningar med det gemensamma temat Härnösand, min hemstad. Här ovan ser ni ett exempel. Här och här har ni två andra favoriter. Lite elakt och väldigt roligt. Lika roligt hade det varit om man istället kallat bilderna “Hudiksvall” eller “Sölvesborg” eller någon annan (förmodar jag) avfolkningsbygd. Särskilt intressant blir valet av min hemstad eftersom viss kontrovers utspelade sig för några år sedan när just Stenmark publicerade en bild föreställande en kvinna flyendes i panik från en stad vars konturer tydligt visade en vit domkyrka. Bildtexten löd ‘Det var ingen ensam galning. Det var hela Härnösand’. För maximal intertextualitet hade jag här velat länka till just den bilden, men mina google-skillzorz verkar ha försvunnit denna annars mycket lyckade dag. Om nån har en digital kopia av denna liggandes tas den tacksamt emot. Klicka på min bild här nere till höger och maila. Sedan tidigare vet vi också att Härnösand skulle kunna betraktas som en såkallad håla. Men är det verkligen så illa ställt med Öbacka? Visst kan man ha sina åsikter om staden (precis som alla städer har för- och nackdelar), men ett är säkert: Det är förbaskat fint där på sommaren, vilket detta egenhändigt tagna foto får bevisa. Och om man frågar den här tjejen så är härnta paradiset på jorden.
Dagens låt är Smile Please med Stevie Wonder. Feelgood musik till en feelgood dag.
Återigen har jag med mitt oerhört vanliga namn lyckats erövra förstaplatsen på google och slår därmed min namne bälgspelaren. Jämför gärna med oktober förra året. Får se hur länge det varar den här gången. Det blåser inte bara utanför mitt fönster, utan också, som bekant, på toppen. Klicka på skärmdumpen här ovan och testa vettja!
Det börjar dra ihop sig till konsert. Och nu har också ett litet smakprov på hur det av Dweezil ihopplockade bandet låter. De framförde nämligen några låtar på Jammys (ungefär som en Grammygala för improviserad rockmusik). Här kan man ladda ner och lyssna, den briljante pianisten och inte fullt så briljante tänkaren Chick Corea gästspelade som pianosolist under Inca Roads. Men är inte tempot lite lågt? Väldigt O-Zappa.
Igår var det grillfest och jag smaskade grillad haloumi och potatis- och avocadosallad och drack öl för första gången på tre veckor. Det var kul. Delar av tillställningen finns dokumenterad via Anders Granströms bilddagbok, och även om man dessa bilder inte riktigt förmedlar känslan av den panikartade fascination och förtjusning som präglade festen när den väl flyttat inomhus (till mig) så ger de en viss inblick i kvällens övningar. Eftersom jag är en duktig pojke (alternativt för att jag var trött) stannade jag hemma när de andra gick ut, och plockade istället tomflaskor. En mycket givande sysselsättning; lite som en arkeolog. Eller så var jag bara trött. Hursomhelst så tror jag att jag fick det till ett halvdussin Red Bull-burkar och en tom sjua absolut (plus en hel massa ölflaskor, naturligtvis). Intressant.
Jämo Claes Borgström har tydligen fått skit för sitt förslag att bojkotta fotbolls-VM i protest mot den under evenemanget förmodligen ökande människohandeln. I dagens DN debatt bemöter han kritiken, som tydligen också rört sig på personnivå. Det folk inte tycks fatta är att det inte handlar om att Borgström inte skulle gilla fotboll; snarare är det så att här har idrottsvärlden en chans att sätta ett exempel för att få stopp det fruktansvärda fenomen som faktiskt enklast kan liknas vid forna dagars slavhandel. Fast istället för afrikaner som plockar bomull i staterna har vi öststatskvinnor (och flickor) som mot sin vilja prostitueras i I-länderna och tillfredsställer kåta gubbjävlar. Ett fantastiskt progressivt förslag som naturligtvis kommer inte kommer att gå att genomföra. För vad är viktigast: en boll i ett mål eller ett statuerande av positivt exempel utan dess like?
Dagens låt är Death cab for cutie med Crooked teeth. Såg dem på Letterman häromdagen och me likey. Jag skiter i att det är OC-musik, jag gillar den här låten. Men resten av låtarna var ganska kass. Sådär. Nu känns det inte lika jobbigt.
Just det, tanden är ute (det gick förvånansvärt snabbt) och de nya skorna är på. Men nu vidare till betydligt viktigare saker: efter Donald Fagens solosläpp verkar det som att de baksluga jazzfarbröderna i Steely Dan ska ut på turné. Jajjemen, och det tillsammans med den allra mest blåögda av de blåögda soulgubbarna, Michael McDonald, som också var en del av The Dan på den tiden då det var ett band i regelrätt mening. Än så länge är bara USA-datum spikade, men vi får väl hoppas på en repris från 2000 års fantastiska spelning på hovet i Stockholm. Om trummorna låter Rack-tack-takka-TACK-TACK, Rack-tack-takka-TACK-TACK så vet man sedan dess att det är Babylon Sisters som kommer. Och då är det bara att tacka och ta emot. Roligt även för dem som inte gillar teflonrock. För det är ju faktiskt så att t o m Lo-Fi-Håkan gillar Steely Dan.
Dagens låt är hämtad ur min “Humor och diverse tveksamheter”-mapp på datorn. Det rör sig om fd. rullande stenen Bill Wyman som i början av 1980-talet tog det tveksamma beslutet att spela in Je Suis un rockstar. Lyssna på hans härligt alkade uttal, särskilt hur han fraserar ‘marijuana’ en bit in i första versen. Med ett härligt brittiskt foge-r (om jag minns min gymnasielingvistik) rätt. Den här låten är så dålig (ladda här, ligger kvar i 21 dagar från idag) att man ställer sig frågan “Why, Man?”. För uppenbart?
Nu var det ett tag sen. Idag ska jag så äntligen dra ut den tand som vållat mig så mycket bekymmer de senaste veckorna. I två omgångar har jag nu käkat pencillin och nojat över eventuella resistenta bakterier. Men idag tar det slut. Väck väck med tanden. Lose some, win some. Bilden ovan spårar mina beställda skor från Camper. Sånt här gillar jag. Exakta tidsangivelser, precisa instruktioner, spårnummer som ska matas in: underbart. Köpa skor på internet? säger ni. Jajjemän, säger jag. När man begåvats med storlek 47 är utbudet i “de vanliga” skoaffärerna inte alltid så roligt, om man inte är inne på seglarskor och loafers med tofsar. Tur då att tidigare nämnda (Mallorcanska? Mallorcinska? … Från Mallorca?) skofabrikant finns och gör sjyssta pjucks till oss som är, eh, “larger than life”.
Dagens låt är RDNZL från Zappas konsert i Genéve 1982. Eller, de hann inte spela klart innan någon i publiken kastade upp något på scenen, sen en gång till, och FZ surnade till och avbröt konserten. Efter fem låtar. Fånigt divabeteende eller rimliga regler för arbetstillfredsställelse (det var lite så han såg på det, ‘This isn’t target practice, would you like people throwing stuff at you while you were working?’)?
Min hemstad är nu officiellt en håla. I alla fall om man går efter förvalen via sj.se. Häromdagen upptäckte jag nämligen att Härnta försvunnit från rullgardinsmenyerna på förstasidan (se skärmdumpen ovan). Så mellan Hudiksvall och Hässleholm C gapar det nu ekande tomt. En epok har gått i graven. Hur var det nu egentligen med Botniabanan? Skulle inte den möjliggöra snabba tågresor från mälardalen hela vägen upp till Umeå (via Härnösand)?
Dagens album är Jackson Brownes akustiska retrospektiv Solo Acoustic vol. 1. Musiklärarrockens kanske främste företrädare har stoltserat med samma frisyr, mirakulöst oförstörd av den förmodat friska västkustbrisen alltsedan 70-talet. Se bara här och här och jämför sedan med denna hyfsat nytagna bild. Jag läste någonstans att Jackson Browne låter ungefär som Springsteen hade gjort om han gått nått år på college innan han bara gav fan i allt, satte sig i bilen med sin gitarr och sina känslor och bara drog. Stämmer nog ganska bra. Browne skrev melankoliska ‘These days’ till Nico vid 16 års ålder. Vad skrev du för låtar när du var 16 år?
Äpplet har gett upp. Från och med nyss går det att köra Windows på Maccar. Frågan blir då vad den stora skillnaden blir mellan PC och Mac. Om jag förstått det hela rätt (vilket det är mkt möjligt att jag inte har) så är den stora fördelen med Mac OS X att det i jämförelse med Win är nästan löjligt driftsäkert; antalet kraschar ska tydligen vara betydligt mindre med det förra alternativet. Så vad är poängen? Vita datorer med Windows i? Finns inte det redan?
Det har blivit mycket youtube.com på sistone, och här är en skön klassiker som kanske först fick oss att förstå hur det känns när man “kokar”. Stackars Linus, allt börjar så bra och sedan när uptempojazzen sätter in så ballar allt ur. Tack till Jonas. Kokandes.
Dagens låt är US Drag med Missing Persons, några Zappa-alumners new wave-projekt under första hälften av 80-talet. Klurigt riff, och här kan man se en skööön livevideo från någon festival i USA. Bozzio går loss nått så innåt mot slutet. Koolt.
Masturbation is not illegal. If it is not illegal to do it, why should it be illegal to sing about it? No medical evidence of hairy palms, warts, or blindness has been linked to masturbation or vaginal arousal, nor has it been proven that hearing references to either topic automatically turns the listener into a social liability
En klassiker: Zappa i sitt esse under 80-talets moralpanik angående rocklyrik och dess påstådda skadliga inverkan på barn och unga. FZ som vanligt iskall, cynisk och konservativ, men konservativ på ‘rätt’ sätt. Eller? hela talet återfinns här.
Hobbies är intressanta. Att ha något att pyssla med kan vara både avslappnande och stimulerande, och även om jag själv inte förstår vad tjusningen med, tja, knyppling är så är jag fullständigt övertygad om att en sådan finns. Men sen har vi samlarna. Denna läskiga skara, där jag själv också ingår. Se bilden här ovan, exempelvis. Varför känner jag det nödvändigt att jaga rätt på och sedan känna mig lite nöjd över att ha kommit över en bild från FZ:s årsbok i high school? Iofs var det väl inget jag direkt “letade” efter, utan snarare något jag hittade under en av mina dagliga nätronder. Specialintressen är just intressanta, och det gör också människorna bakom nördandet (oerhört positivt menat) till intressanta människor. Hoppas jag i alla fall. Inte helt orelaterat kan jag informera om att jag fick 18 poäng på detta oerhört vetenskapligt utformade autisttest. En “normal” svarande ska enligt uppgift ha 16,4 poäng. Autist är man om man uppnår 32 poäng eller mer. Själv tyckte jag frågorna mest liknade sådana där som ställs till de stackars fånar som scientologerna försöker värva.
Nu har det dykt upp lite halvbra klipp från Sparks senaste turné på youtube.com. Här är fyra kortisar från spelningen i Glasgow. Och här är ett skönt inslag från 80-talet med bröderna på självironiskt skämthumör i någon brittisk tevesoffa.
Dagens album är Josh Rouses nya Subtitulo (Här eller här kan man lyssna på förstaspåret Quiet town) som låter precis som jag hoppades att det skulle låta. Smooth sailing hela vägen. Synd bara att han inte kommer till Katalin den här gången.
