Det är ju som de allra flesta förhoppningsvis känner till valår i år och SVT slår på stora granskningstrumman med en serie reportage vigda åt att syna riksdagspartierna i sömmarna. Förra söndagens reportage fokuserade på högern, närmare bestämt “nya, mjuka högern” eller moderaterna som de också kallas. I programmet, som betitlats ‘Utmanaren’ (kan streamas här) utmålades partiledare Reinfeldt som just en sådan; ett nytt, fräscht ogubbigt alternativ till GP, en ganska snäll högerledare som i någon slags försök till medkännande konservatism ville omfamna hela Sverige, från “gubbarna på golvet” till styrelseproffsen (Lycka till). Naturligtvis överdriver jag: alltsomallt tyckte jag att SVT:s reportrar tecknade en “rättvis och balanserad” bild av Reinfeldt som den skickliga politiker han är. Annat var det med söndagens reportage om kristdemokraterna, med det intressanta namnet ‘Bögfaktorn’ (här). Programmet, som i princip enbart fokuserade på partiets (enligt mig ganska stolliga) ambivalens kring homosexuellas (och likn.) rättigheter, tog dessutom upp mysfarbrorn Åke Green och hans kärleksfulla inställning till sina medmänniskor. Irrelevant, eftersom Green (tro det eller ej) inte är medlem i Kd. Relevant, därför att den debatt som pastorns predikan och sedermera friande vållade i allra högsta grad gäller Kd och den uppenbara toleransturbulens som förekommer inom partiet. Men att viga en timme åt detta är naturligtvis inte god journalistik. Kristdemokraterna har en hel massa andra stockkonservativa idéer som förtjänar att lyftas fram ur de unkna kyrkvalven och belysas med sekulariserad, modernistisk skärpa.
I söndags skrev också Alf Svensson och Göran “Jag-har-glömt-vad-han-heter-i-efternamn-så-okarismatisk-är-han” en insändare på DN debatt om hur ledsen Alf hade blivit när han, efter att ha blivit tillfrågad om han var intresserad, plötsligt nekades jobbet som ambassadör för TV4:s Postkodsmiljonären. Tydligen hade programstyrelsen (likn.) bestämt sig för att Svenssons åsikter om homosexuella var oförenliga med de värderingar som Postkodsmiljonären ville uttrycka. Utifrån detta drar Svensson och handendärandre slutsatsen att de blivit diskriminerade och att den “politiska korrekthetens bannbulla” (upprepas tre gånger i artikeln) gör det mycket svårt för dem att själva diskriminera homosexuella. Några intressanta saker: För det första så rubrikssätter DN insändaren med “Åsikter om homoäktenskap stoppade ambassadörsjobbet”. Vilseledande. För det andra så kan jag bara instämma med Jonas F: det är sällan man känner sig så empatisk som när medelålders, vita, kristna konservativa män känner sig diskriminerade. Och för det tredje: som ett av argumenten lyfter herrarna fram att deras linje i dessa frågor minnsan är den gängse i europa. “Men alla andra gör ju så”. Sandlåda. Den intellektuella kollapsen är total när de dessutom börjar med det vanliga tjafset om att alla barn borde ha en mamma o en pappa, och till slut märker jag hur hånleendet på min läppar övergår i en argt ihopsnörpt mun. Blanda inte religion och politik. Det slutar bara med fånigheter.
Och här är en samling sköna citat från förtroendevalda kristdemokrater. Halleluja.
… Nästan lika dumt, men inte på långa vägar: arbetarklasshjältinnan Ebba von Sydow kommer ut med bok och det är ju bara fantastiskt vad underbart ignorant den människan verkar vara. ‘Ignorance is bliss’ heter det ju, och om det stämmer så måste Ebba vara mycket lycklig. “Allt blir så mycket roligare med ett rosa sidenband i håret”. Blev det precis lite kallare här inne?
