Mauricio Rojas utspel om genetiskt ärftlig brottslighet hos vissa invandrargrupper har fått gensvar, dels hos bloggare som spårar Ian & Bert-retorik, o dels hos Sverigedemokraterna, som välkomnar Rojas in i sina led. Kanske kan han bli Sd:s “husneger”? LUF vill ju inte ha kvar honom hos liberalerna iaf. Rojas menar att detta är ‘känsliga frågor’ som han nu tar upp, och att den politiskt korrekta åsiktsmaffian (eller sossehegemonin) nu försöker tysta honom. Men så bra då att han hittat sin publik hos rikets stolta förkämpar Sverigedemokraterna (vars partiordförande heter Jimmie, hahaha). Tanken svindlar. Analysen känns annars inte ssk liberal. Här klumpar han ihop folk i enorma kollektivt istället för att se till individen, och det sättet att teoretisera känns ju inte så folkpartistiskt. Dessutom tycks han ha pluggat Chomsky inför sin analys av den nu pågående vänstervågen i latinamerika. I vad som låter som en hyfsat traditionell vänsteranalys kommer Rojas fram till att det är ‘Rövarkapitalisers, Hjärtlösa liberalers och USA:s’ fel att kontinenten nu drabbats av socialism. Kanske Rojas passar bättre hos kommunisterna istället.
Dagens låt är Bob Dylan med Every grain of sand från Shot of love (fruktansvärt ful framsida). Även om jag inte tror på gud så får gärna Dylan göra det.
