Tillbaka i Uppsala efte ren lugn o skön julhelg med familjen. Förutom trevliga julklappar o en del roliga återseenden under juldagens i det närmaste obligatoriska utgång, fick jag så till slut igår, sista kvällen i Härnösand för den här gången tillfälle att tack vare mors o fars satellit-teve äntligen se dokumentären om regissören Werner Herzog och minst sagt excentriske skådespelaren Klaus Kinski, Mein liebster Feind. För något år sedan gick den på SVT, och Anders E hade då turen att få ta del av denna skildring av historien om de båda, berättad av Herzog: hur de spelade in de mest storslagna filmer med förvånansvärt låga omkostnader, hur de försökte mörda varandra, och varför de till slut lät bli med det sistnämnda. Bilden här ovan visar ett av dessa tillfällen. Kinski, till höger i bild här ovan, var ökänd för sina okontrollerbara vredesutbrott, vilket torde framgå med all önskvärd tydlighet. Omöjlig att arbeta med, men en gudabenådad skådespelare. Filmer som synnerligen varmt rekommenderas av undertecknad är bl a Fitzcarraldo, Aguirre och Cobra Verde.
Naturligtvis refererades Verve´s gamla dänga Weeping Willow. Som kom ut ungefär exakt samtidigt som Weeping Willows debutskiva. Av någon anledning.
Blir hemma ikväll. Svägerskan kommer med make. Då ska vi skåla i 95-kronors och “låtsas att klassamhället fortfarande finns kvar”.
Hoppas ni får kul på Festen!
Vi har en DVD att plöja du och jag - dessutom en hel del navelskådning gällande Leon Russel. En date?
Comment by Pierre — December 31, 2005 @ 3:32 pm
nämen titta, du har ju gått & blitt lokalkändis!
Comment by tessan — January 3, 2006 @ 2:20 pm