anders larsson i uppsala

I lördags spelade Anders E (tvåa från vänster, han med den enorma fiolen) och Gondolas på Pub 19 här i Uppsala. And a good time was had by all. Vilket bland annat kan ses på den egenhändigt tagna bilden här ovan; som vanligt lyckas jag fånga dels själva bandet, och dels en massa bakhuvuden och annat perifert som iofs tillför bilden lite liv. Jag borde väl orka posta mer bilder från aftonen så småningom.

Daily show fortsätter att förundra och imponera. Även om en av de tyngre fejkreportrarna, Stephen Colbert, lämnat redaktionen för en egen spin-off (The Colbert Report, f.ö. inte på långa vägar lika välgjort som moderprogrammet) så fortsätter man t.ex. med inslag som This week in God, tidigare öronmärkt för just Colbert. Minst lika smart och roligt med Rob Corddry. Titta! Och för oss som inte har Canal+ finns kanske avsnitten att finna medelst en välformulerad sökning här. Men ni hörde det inte från mig.

Idag meddelades det att Lars Ohly bestämt sig för att sluta kalla sig kommunist. Ungefär fem år försent. Under den tiden har partiet körts i smutsen i medierna och drabbats av en rad tunga avhopp. Att stämpla sig själv som kommunist är politiskt självmord, oavsett vad man försöker övertala väljarna att det betyder för just en själv. Kanske skulle Ohly ha lyssnat på tidigare partiledaren CH Hermansson, som för länge sedan avlade sig den problematiska benämningen:

- Det [att kalla sig kommunist] tycker jag han ska sluta med, han kan säga vänsterpartist i stället. Fast däremot är jag fortarande med i Svensk-kubanska, säger Hermansson och syftar på att Ohly nyss lämnat den föreningen.

Ack ja. Alla kan ju inte ha rätt hela tiden. Gå ur ‘Castros vänner’ också så diggar jag dig ännu mer, CH.

Dagens låt är urgothen John Cale med Leonard Cohens Hallelujah. Fantastiskt mycket bättre än det släpiga originalet.

“Spela ‘Thorn in my side’, gubbdjävel!‘”

Månader av lika enträget som meningslöst bloggande har äntligen gett resultat: jag är numera sökträff ett av 128 000 vid sökning på google. Eller i alla fall var jag det idag. Kanske är detta mina femton minuter av berömmelse: imorgon är jag bortglömd. Jag får glädjas så länge det varar.

Fler roliga namn har dykt upp: Jag har hittat ärkespionen såväl som hans alias. Vi får heller inte glömma den här klassikern hemifrån Härnösand.

Dagens låt är New Order med Crystal.Gubbsynth med afrokör och dynamisk bas lååångt upp i mixen. Såklart jag går igång på det.

I söndags kollade jag på det eminenta Landet runt på SVT. Ett reportage handlade om hur värmländska skolbarn fick lära sig mer om hur det kan vara att växa upp i krigstillstånd: en erfarenhet som vi svenskar lyckligtvis inte har (iaf inte direkt). Förutom en kvinna från fd Jugoslavien fanns även en äldre svensk man på plats, som under andra världskriget agerat brevsmugglare över gränsen till Norge. Och här kommer vi till poängen med hela inlägget. Mannens namn var Kermit. Kermit. “Goddag goddag, mitt namn är Kermit”. Och det finns fler. Kanske var det ett mindre ovanligt namn i gamla dagar. Kanske är jag så pass TV-skadad att jag bara associerar till den där grodan. Hursomhelst så ryckte jag till en aning när jag såg namnet uppenbara sig på skärmen. Kermit: Det senaste i serien roliga namn, som Johan L inledde med detta.

Dagens låt är Jackson Browne med Running on empty från liveskivan med samma namn. Q: varför lyssnar jag på medelålderskrismusik när jag är blott 26 år gammal? A: för att jag är en gubbe. GUBBE! F.ö. innehåller skivan en av de mest finstämda låtar om autoeroticism jag någonsin hört: Rosie. Och bara det är ju värt ett uppmärksammande.

… som Fathom 5 hade på V-dala den 15 oktober finns här. Jag har lyckats poola bilder från så vitt skilda resurser som Sandra, Sölvi och Koblenz (som förutom uppskattad resurs även kvalar in som vän och kollega). Se och njut.

Dagens låt är Prince med Sign o the times. Jag gillar verkligen Prince (bl a eftersom han sjunger i falsett), och särskilt den här låten, som kanske är min favorit ur hans katalog. Men gillar jag då verkligen Prince? Sug på den!

På förekommen anledning (Tom tjatade så) är det så dags för en uppdatering. En kortis så här strax innan läggdags. De senaste dagarna har jag dragit igång “Projekt Magister”: Kandidat Larsson ska bli just magister är det tänkt och datainsamlandet inför D-uppsatsen har nu inletts. Bilden här ovan visar det mycket kraftfulla men ändå relativt lätthanterliga statistikprogrammet SPSS i full aktion. Denna härliga applikation kommer nu att bli min ledsagare under så lång tid det tar mig att klassificera ett urval av de bloggar som indexeras på nyligen.se. Detta kvantitativa samlande och därefter bearbetande av data är det första steget i “Projekt Magister”. Därefter tillkommer de mer kvalitativa momenten, med intervjuer av bloggare och annat härligt. Visst låter det kul?

Snart kommer det också mer bilder i galleriet från spelningen i lördags. Mycket snart.

Dagens låt är Crosby, Stills, Nash & Young med Our House. Nej, det är inte den låten. Snarare än vit ska har vi här finkänslig stämsång, cowboyhattar, smutsigt hår och narkotikamissbruk i skön kombination. Det rör sig alltså om den här låten.

… eller åtminstone omslaget, som kan beskådas här ovan. Ljudvågen på bilden har vållat fansen visst huvudbry, och ett otal tolkningsförsök har gjorts. På en sida har man försökt omvandla ljudvågen till klingande ljud, med underligt resultat. Ytterligare en sida tar upp några tolkningsförsök (oklart vilken metod man använt sig av, dock):

A source told this morning’s Daily Star: “Sound analysts and fans alike have been agonisingly attempting to work out the message. The current favourites are wildly different.”
So far the leading suggestion are ‘We paint penguins pink’, ‘Elvis is alive’ and ‘Wind and waves of love’ although its not known if any of these are correct.

Till detta skulle man kunna lägga klassiker som “Paul is dead”, “I asked her a peppermint”, “DO IT!” eller varför inte “All your base are belong to us”. Kanske inte det sistnämda alternativet är så rimligt (även om det är hemskt roligt). Kan det kanske vara så, som någon skrev i något forum, att Kate helt enkelt gillade bilden och inte planterat något dolt budskap överhuvudtaget? Oavsett om konspirationsteoretikerna är ute och cyklar eller inte så kan man inte undgå att imponeras av den kollaborativa (journalistiska) undersökningsinsats som gjorts av de inblandade. Det du, Dan Gillmor!.

Dagens låt är King of the mountain, första singeln från Aerial, som släpps i november. Och här kan man se videon, tyvärr i quicktime. Vilket är värst, quicktime eller realmedia?

… På V-dala nation här i Uppsala gick finfint. Här ovan ser ni min setlista, nedkladdad på ett gratisvykort som Marcus hittade i någon av nationens korridorer. Ynka två bilder från tillställningen finns till beskådan här. Jag tänkte dock försöka poola bekantskapskretsens resurser vad gäller det eventuella förevigandet av denna förlovade afton: har ni bilder/ljud/video/likn. i digitalt format så kan ni väl vidarebefordra till mig över msn (peefeeyatkoAThotmail.com) alt. maila till anders.larssonATdis.uu.se. Zippa gärna ihop era bidrag för ökad komfort vid överförandet. Och ja, ni ska byta ut AT mot ett @. Jag skriver sådär för att jag inbillat mig att det ska minska spam till min mail. Ser fram emot era bidrag!

Dagens låtar är samtliga låtar vi spelade igår. Självförhärligande? Det har jag/vi förtjänat. Så det så.

Dagens seminarium inom ramen för forskarkursen “Nya medier, nya uttrycksmöjligheter” handlade bland annat om nya former för social samvaro på nätet, mer specifikt genom olika typer av onlinespel. Dessutom aktualiserades Onlinekonst. Onlinekonst är roligt. Och onlinehappenings är ännu roligare. Uppfinningsrike amerikanen Joseph Delappe och hans team har tagit fasta på detta och anordnat ett antal Quakehappenings. I ett av dessa spelar de upp ett avsnitt av den i vanliga fall oerhört överskattade, men i det här fallet hysteriskt roliga, tv-serien Vänner (”The one where no one proposes”) ord för ord inför ett antal förvånade, sedermera förbannade, gamers. Bilden ovan visar hur Monica får pisk. Hysteriskt roligt enligt mig, och här kan man se ett klipp (tyvärr i slowtimeformat). Kanske ännu roligare är att han dessutom spelat upp 2004 års tre presidentvalsdebatter i ett antal onlinespel:

In the Fall of 2004, I endeavored to reenact each of the three Presidential Debates in various online computer game environments. “The Great Debates” 1, 2 and 3 were performed online in “Battlefield Vietnam”, “Starwards Jedi Knight Outcast” [sic!] and “The Sims Online”. Culmiatively I typed in over 50,000 characters of text over the roughly 8 hours needed for each piece.

Denne man är ett geni, inget snack om saken. Här ovan ser vi president Bush ridandes på en mekanisk tjur medans han (förmodar jag) försvarar USA:s irakpolitik. Jag kan inte sluta skratta.

This work was my first online performance, occurring in the spring of 2001.
I connected to “Elite Force Voyager Online”, choosing as my character, “Allen Ginsberg” - I then proceeded to recite/type, in it’s entirety, “Howl”. The entire performance took well over six hours to complete.

En till. Citatet och bilden ovan visar Delappe’s första onlineperformance, uppläsandet av beatpoeten Allen Ginsbergs klassiska dikt Howl. “I saw the best minds of my generation destroyed by meningslösa dataspel”. Nej, bara på skämt. Alla måste döda tid på något sätt: vissa skjuter ihjäl varandra på låtsas, andra spelar liverollspel (tack för bandbredden, Pierre) och ytterligare andra (som jag) masserar egot med ändlöst narcissitiskt bloggande. “Se mig, älska mig, kommentera för helvete”.

Dagens låt är Captain Beefheart med Lick my decals off, baby från skivan med samma namn. Världens underligaste låt om sexuell åtrå. Och bästa.

I researchändamål inför magisteruppsatsen har jag hittat en mängd (eller i alla fall några) fiffiga bloggportaler, d.v.s. sidor som indexerar (svenska) bloggar oavsett vilken operatör man använder. Först ut har vi svensk.lemonad.org som indexerar svenska bloggar efter stad och stadsområde (Uppsala ses på kartan här ovan, ungefär vid pilen finns jag). Och här hade Snellen redan vart framme och registrerat sig. Mycket bra. Då väntar vi på resten av er.
Nästa sida är bloggportalen.se, som startades i somras av författaren/porraktörsbrodern/försummade bankdirektörssonen Sigge Eklund. Portalen har till dags dato över 2000 svenska bloggar listade, däribland yours truly (även om min blogg inte tycks ha registrerats ännu).
Sist ut är intressant.se som indexerar poster snarare än bloggar i sig. Hit pingar man när man skrivit något nytt, och ger därmed den eventuellt intresserade omvärlden en chans att ta del av sina skriverier.

Dagens låt är Chiquita med Baby, You can call me Sven. Som ni kanske vet är jag oerhört svag för dålig/rolig musik, se t.ex. länken till 365 days project här till höger i listan (äsch, jag länkar här i texten också), och denna dansbandslåt tar verkligen priset. En videoinspelning med denna antimusik har länge cirkulerat i vänkretsen, först nu har någon (närmare bestämt Daniel Nordin) gjort hjältegärningen och tillgängliggjort detta praktnummer i digitalt audioformat till allas fromma. “Ja ikväll så kan det hända, Jag bjuder flott och kollar in din ända”. Underbart. Nästan lika bra som Leif Norbergs orkester. Jo det är sant, det är på riktigt.

När könsrockarna Turbonegro (som för övrigt heter Turboneger i hemlandet Norge) nyligen spelade på Fryshuset i sthlm bestod en del av mellansnacket av sångaren Hank von Helvetes tydligen synnerligen grova förolämpande av den svenska kungafamiljen. Von Helvete deklamerade bl.a. saker i stil med att C-G och kompani håller på med incest och allehanda perversiteter. Expressen rapporterar och hovet rasar. Det kvällstidningarna och vårt kära hov missat är att Turbonegros påhitt knappast är ryckt ur luften, utan istället hämtat från en lång komikertradition. Skämtet, som kallas The Aristocrats, har tydligen florerat i (amerikanska) ståupp- och komikerkretsar sen mor fick Nils, eller åtminstone väldigt länge, och är uppbyggt såsom beskrivs i denna artikel från SvD. Skämtet har nu fått en egen film som i Sverige köpts in av Sandrews (undrar bara när filmen går upp i Uppsala). I filmen berättar en mängd amerikanska komiker sina respektive versioner av skämtet. Filmen recenseras (bl.a.) här. Detta måste naturligtvis ses. I väntan på uppsalapremiär kan jag locka med Eric Cartmans version av skämtet med kanske världens tråkigaste punchline. Men sen är det ju förmodligen det som är meningen också.

Dagens låt är Happy Hunting Ground med Sparks, från skivan Indiscreet. Vi får hoppas att Bröderna Mael kommer till Stockholm igen nästa år när de släppt nya skivan. Where DID the groove go?

Efter lite mer än en vecka hos Sölvi i Norge är jag så tillbaka i Sverige. Som jag tidigare rapporterat är Norge bättre än Sverige på nästan allt; t.ex. tycks det norska vägverkets (motsv.) medarbetare sväva som på moln under arbetet (se ovan). Denna skylt kan så jämföras med den tidigare uppvisade Hattemannen som till skillnad från vår bleka svenska stiliserade Herrgårman stoltserar med käck hatt och distingerad profil.

Och så har man blivit förstasidestoff. Den stolta annonsfinansierade kvalitetspublikationen Uppsalatidningen stoltserar med undertecknad och resten av Fathom 5 på senaste numrets framsida. Artikeln finns på sidan 24 i den länkade pdf-filen. TÄVLING: den som kan hitta flest fel i artikeln vinner ett fint pris. Lycka till!

Ikväll börjar Kunskapskanalens Dylanspecial med visning av No direction home, Scorceses hyllning till surgubben nummer ett. Tyvärr har jag inte Kunskapskanalen, men lyckligtvis gick nämnda film att hitta på annat, kanske inte jättelagligt, vis (hrrm). Dylans betydelse för dagens populärmusik kan knappast underskattas. Detta blir därför obligatoriskt tittande för alla som överhuvudtaget har något slags intresse för musik.

Dagens låt är Talking Heads med Crosseyed and painless från Brian Eno-producerade Remain in light. Konstskolefunk har aldrig låtit bättre än så här. Sedan måste man ju kolla in David Byrnes nya musikhus i huvudstaden. Nån som vill hänka?

… slæpps i februari 2006, bættre sent æn aldrig antar jag. Låttitlarna ser lovande ut:

1. Dick Around
2. Perfume
3. The Very Next Fight
4. (Baby Baby) Can I Invade Your Country?
5. Rock, Rock, Rock
6. Metaphor
7. Waterproof
8. Here Kitty
9. There’s No Such Thing As Aliens
10. As I Sit Down To Play The Organ At The Notre Dame Cathedral

Jag tror att jag kommer att gilla låt 4 och 10 bæst.

Skriver på norsk dator på plats i Norge, om ni undrar øver bokstæverna. Norge ær, precis som man kan tro, ungefær som Sverige fast lite bættre och dyrare. Bættre bl.a. før att universitetet och institution før musikkvitenskap tycks ha betydligt større resurser æn motsvarigheten i Uppsala. Eget stort hus (inte helt eget, de delar med inst før flymedicin, tænk “Doktorn kan komma”: enorma møjligheter till tværvetenskap kan hær anas), egna læsesalar, datasal och en 4-5 ensemblerum. I just en av dessa læsesalar førdriver jag så min tid med McQuail och andra medievetare samt allmænt distansjobb. Underbart. Ett av mina uppdrag hær i Norge var också att hitta ett par skor, nærmare bestæmt ett par i svart mocka utan snørning. Då denna typ av sko tycks vara omøjlig att uppbringa har jag istællet køpt mig ett par från Camper, skofabrikanten nummer ett på Mallorca vad det verkar. Mallorca av alla stællen. Hursomhelst, snygga skor i stl 47 hittar man inte så ofta, så detta fabrikat førtjænar en eloge.

Dagens skiva ær Neil Youngs nya Prairie Wind, som jag køpte på Platekompaniet, skivaffærskedjan som utøvar ngn typ av hegemoni øver den norska skivmarknaden, till fyndpriset 149,50 NOK. Skulle kunna beskrivas som sista (?) delen i triologin med Harvest och Harvest Moon som tidigare delar. Ledsna amerikanska gubbar is the new black.