Tog en paus från solbadandet idag och surfade loss (observera ordvitsen). Hittade följande glädjande nyhet: Bob Dylan ska spela i Storbritannien i vinter. Med lite tur lär han väl komma till Sverige också. Då blir det garanterat konsertbesök för undertecknad. Tredje gången gillt (första gången var 2002, andra 2003, båda gångerna i Globen), eller “Hattrick” som det också heter. Har jag hört. På den här Dylannördsidan (mitt nick: peefeeyatko) står det också att han ska spela på sju ställen i Tyskland. Då håller vi tummarna för att EMA jobbar hit surgubben när han ändå är i trakterna.
Kommer ni ihåg hysterin med baklängesbudskap i rocktexter som härjade på 80-talet? Jag hittade en skön sida men några härliga exempel på rocklyrik som tydligen ska få en att vilja röka crack, sluta tro på gud och börja slåss på stan. Visst känns det trovärdigt? Och varför inga Judas Priest-låtar? Vad hände med ‘I asked her a peppermint’? ‘Do It’? Här har vi ännu fler exempel. Hugaligen.
Om man känner sig paranoid efter att ha tagit del av allt detta kan man dessutom testa själv om man tycker att favoritlåten får en att känna sig som Tomas Quick. Låt mig få veta om ni hittar nåt, så drar vi de jävlarna inför rätta. Men gå för guds skull inte ut och slå ihjäl någon.
… och här har vi Anders Granström i South Park-version. Någon fler som vill testa?
Dagens Låt: The Band - It makes no difference från The Last Waltz, som gick på SVT häromkvällen. Måste ha sett den på DVD åtminstone ett dussin gånger, men det går inte att ledsna. Kanske för att det är så förbaskat bra. Jag menar, det är ju THE Band.
