anders larsson i uppsala

‘I hate to advocate drugs, alcohol, violence or insanity to anyone, but they’ve always worked for me’

- Hunter S. Thompson

Så var man hemma i Härnösand, efter en förvånansvärt kort tågresa. Kanske mycket beroende på läsningen i tågkupén. Efter sorgesången till hippieerans ände, Fear and loathing in Las Vegas, var det dags att plöja Fear and loathing on the campaign trail ´72, där salig Dr. Gonzo (doktorshatten köpte han på postorder) himself, Hunter S. Thompson, med dussintals grapefrukter som enda lagliga substans i packningen, sällar sig till journalistlämmeltåget och kuskar runt USA för att rapportera om Nixons presidentvalskampanj för Rolling Stones räkning. Jag skrev “salig” tidigare för att den gode doktorn i februari sorgligt nog gjorde en Hemmingway och ändade sitt liv. Den moderna läkarvetenskapen står förmodligen handfallen inför det faktum att en man med hans livsföring ens passerade 30-års-strecket. Och nu blev han alltså 67. Kanske var det all grapefrukt som gjorde det. Det verkar också som om han fått sin sista önskan uppfylld. Ett mycket passande slut, kan tyckas. Låt oss för Hunters skull hoppas att det finns gott om narkotika och handeldvapen i himlen (om det nu finns någon sådan).

… Och så här skulle Jonas F eventuellt kunna se ut i South Park. Sedan tidigare vet vi att jag förmodligen skulle se ut ungefär så här. Testa själv, för sjutton!

Tack vare Therese och hennes magiska index-filer kan man nu kolla igenom mitt bildgalleri via såkallade tumnaglar. Tack så mycket, fruktkorg kommer.

Dagens Låt: Kjell Höglund - Sokrates. ‘Den grundläggande tanken i sången är att ställa Sokrates mot en kvinna med namnet Britt-Mari vilket genast placerar oss i nutidens Sverige, gapet mellan årtusendena utplånas med en enda magisk gest och plötsligt befinner sej Sokrates med sin evighetsproblematik exempelvis på ett diskotek i Sundsvall’ (från kjellhoglund.com). Briljant.