anders larsson i uppsala

I DN idag fortsätter bloggdebatten. Ola Larsmo tar vid där min personliga butterhetsidol Johan Croneman lämnade av och summerar vad som sagts hitills. Croneman menade (kanske) att bloggarnas tänkta Habermasianska alla-vi-som-vill-funktion i princip skulle gå förlorad eller åtminstone dränkas under de redan etablerade journalisternas bloggar. Som exempel tog han upp några kvällstidningsjournalister, vilkas bloggar mer eller mindre är att betrakta som förlängningar eller rena kopior av deras i tidningen redan publicerade krönikor. Trendpåhakningen är total och ännu en internetbaserad kanal (som det heter på MKV-språk) exploateras av de kommersiella krafterna (läs: kvällstidningarna). Mycket vill ha mer, heter det ju, och i det här sammanhanget menas att journalister, som ju redan har tillgång till en gräddfil in i den offentliga sfären, som tar över bloggarna. Cronemans kritik är enligt mig till viss del befogad, men kanske inte helt relevant. Det att skribenter eller proffstyckare skaffar sig bloggar och sprider sina tankar även på detta sätt innebär ju inte nödvändigtvis att allehanda “barfotajournalister” startar upp sina egna sidor kring världsproblemen, eller, i ärlighetens namn, huruvida morgongröten smakade bra och om katten därhemma fått ungar. Dessa “grötbloggare” får plats också, tillsammans med de mer “seriöst” betonade skribenterna, såväl professionella som glada amatörer. Johan Cronemans slagsmål med kvarnarna kan därför läggas till handlingarna. Visst, jag tycker också att kvälls- och morgontidningarnas försök till bloggning ibland ter sig ganska desperata (man kan tänka sig morgonmötena på redaktionerna: - Ok, bloggar, jävligt hett just nu. Vi kör på full gas. Alla ska blogga.). Inte så konstigt: Tidningsbranschen tampas idag med fallande upplagor och framförallt yngre generationer presumtiva konsumenter får sina nyheter på annat sätt än papperstidningen. Ju fler bloggar desto bättre, säger jag, och undrar om det till och med inte kan vara så att Virtanens och Skugges mfl bloggar kanske kan inspirera någon skribent utanför gatekeeping-grinden att sätta sig ner vid PC:n och börja skriva av sig? Inget ont som inte för något gott med sig.

… Och så har prylbögen i mig fått sitt lystmäte. Skönaste fyndet på Stickspåret här i Uppsala: GarlicCard, ett plastkort stort som ett Mastercard utrustat med relief för att riva vitlök. Kom ihåg att enbart pöbeln pressar sin vitlök, GarlicCard is the new black. Funkar dock inte så bra med ingefära…

Dagens låt: Doktor Kosmos - Min enda religion. Uje Brandelius måste vara Sveriges mest begåvade textförfattare. Natalia Kaszmierska måste vara dum i huvudet. Vad menar människan?

Imorgon bär det av till Härnta. Vi ses där!