anders larsson i uppsala

Nationaldagen närmar sig med stormsteg och med detta i åtanke passar jag på att länka till en skön mp3 som dokumenterar C-G:s demokratifadäs i samband med statsbesöket i det mysiga lilla ärftliga sultanatet Brunei. Letar med ljus och lykta efter hans jultal från 2002 när han på klassiskt reaktionärt överklassmaner talade om “stekta sparvar” och att svenskarna var lata. I princip ett försvarstal för nedskärningar och ett oerhört onyanserat försök att skylla samhällsproblemen på individerna. Skönt uttalande från en nedärvd stenrik potentat som aldrig behövt arbeta i hela sitt liv och som dessutom har mage att be om mer apanage. Vår kung - en idiot. Sparkar jag på en som ligger? Men han står ju fortfarande upp!

För övrigt måste detta ses: Can I come too?

Oblygt inspirerad av Pierre tänkte jag ge mig på en dagens låt-följetong. Och först ut har vi: Charles Mingus - Better Get Hit In Yo’ Soul. Den svängigaste gospeljazzen från den njutigaste, argaste och tjockaste basisten.

Tung i huvudet och sluttänkt efter att ha plöjt B-uppsatser på institutionen kom jag hem och blev glatt överraskad av min gode vän tillika rumskamrat Anders Eriksson. Han hade nämligen införskaffat två försenade födelsedagspresenter! En trevlig skjorta av militäriskt sovjetiskt snitt samt en gammal hederlig Dymoapparat, med vilken jag planerar att sprida märkningsterror omkring mig. Röda lappar så långt ögat når. Observera att det rör sig om den gamla “analoga” (i brist på bättre uttryck) modellen, inga digital nymodigheter här inte. Naturligtvis vill jag också här passa på att tacka för den flaska rom jag fick i present på V-dala häromveckan. Tackar Tackar.

I min ständiga strävan efter effektivitet (naturligtvis inspirerad av genierna bakom übernet) har jag i dagarna i princip slutat använda winamp och istället gått över till spelaren med det kryptiska namnet foobar2000, som enligt utsago piskar lamans stjärt betydligt mer effektivt än tidigare nämnda applikation (observera referensen). Oerhört geekig spelare med allt vad det innebär av tweekande och anpassande tills den ser ut och funkar som man vill. Än har jag inte riktigt nått perfektion, men jag är på god väg. En rekommendation om ni är sugna på att testa är att komplettera med något insticksprogram som lättar upp användargränssnittet en aning. Det finns väl ungefär en miljard sådana, men ett bra som jag hittat är Columns UI. Resultatet blir ett gränssnitt som liknar filhanteraren i WinXP. Självklart Über.

Så har njutarna på republik.nu hoppat på Cafe Press-tåget och startat t-shirt-försäljning. Hyfsat fula och till ganska så hutlösa priser, men om jag känner mig själv rätt så kommer jag inom kort att springa omkring i en sån här. Den andra modellen stoltserade med kungaparet på bröstet, toppat med rubriken “Republik!”, och även om budskapet med just den modellen nog går fram när man tittar lite närmare på motivet så vill jag absolut inte att någon ska kunna få för sig att jag stödjer monarkin. Därför får det bli den ovan anförda. Snart i en brevlåda nära mig.

På samma tema: jag börjar bli rätt så sugen på en sån där jacka med tysk flagga på ärmen som man ser lite varstans nuförtiden. Ni vet: grön (har även sett blå) med flaggan på axeln/ärmen. Efter att ha kollat runt lite har jag fortfarande ingen aning om vad de kallas eller vart man får tag på dem. Det verkar som att det är lite trendvarning på jackorna, och det bär mig liiiite emot, men jackan är ju sjukt snygg. Om jag fortsätter på samma linje till vintern lär ju duffeln åka ut med huvan först till förmån för en smäcker kanadagås. Någon som kan upplysa mig om tyskjackan? Snälla?

UPPDATERAT: Jag var ner en sväng på stan och råkade se att Doktor Kosmos spelar o signerar skivor på Musikörat imorgon 17.00. Någon som är sugen?

Jan Myrdals syn på döden, Lesbian Wannabe, Haschtomte och En pappa. Bara några av hitsen på Doktor Kosmos nya Ett Enkelt Svar. Om ni som jag är svaga för smarta texter med ett inte så litet mått social(istisk)t patos kan detta mycket väl vara sommarens skiva. Sen är musiken bra också.

Igår fylllde jag 26. Särskilt mycket firande hade jag dock inte tid med… tänkte ordna det på lördag istället. Då i kombination med Schlagerfestivalen, den dåliga smakens årliga konvent, som kommer att hårdbevakas från V-dalas nationspub. Kul om ni kommer! På plats kommer också ett antal scoresheets att finnas, för att ytterligare förstärka känslan av att jag/vi tar schlager-em på största allvar. Medtag egna pennor. Vi ses.

I söndags (15/5) visade SVT ett reportage, Könskriget, om vad de valt att kalla “extremfeminism” och dess frammarsch på dagordningen i Sverige. Ett gediget researcharbete verkar ha legat bakom programmet, på så vis att reportrarna måste ha grävt ganska så länge för att hitta de (visserligen engagerade) men också ganska (utmålat snurriga) kvinnojoursmedarbetare som utan att tveka ställde upp på påståenden som t ex “samhället står under påverkan av ett manligt, satanistiskt pedofilnätverk” (!), “kvinnor står under ständig attack från män” och den härliga gamla godingen om att “alla män är potentiella våldtäktsmän”. Det sistnämnda påståendet (kanske några fler, det minns jag inte just nu) verifierades också av Eva Lundgren, professor i sociologi/kvinnoforskning här i Uppsala. Eller åtminstone verkade det så. Såsom segmenten med Lundgren erbjöds tittarna förefall det som om hon inte bara skrev under på det tidigare påståendet, hon utpekas dessutom som en ovanligt tattig akademiker (ssk på professorsnivå). Lundgren bemöter själv påståendena i ett pressmeddelande, där hon menar att hennes filmade medverkan stympats och klippts om i sådan grad att det som sades inte längre stämde. På en enda fläck. Jag undrar så smått hur de andra deltagarna i reportaget ser på det färdiga resultatet…

Om det nu är som Lundgren säger frågar sig vän av ordning: Är detta god journalistik? Att från fyra timmars intervjuer “koka ner” och klippa om så att det spelar reportern i händerna? Naturligtvis inga nyheter (se: Jan “Janne” Josefsson), men frågan aktualiseras ständigt. Om reportern är tendentiös är risken stor att reportaget blir därefter. Gör om, Gör rätt, SVT. Å andra sidan borde Lundgren vara så pass slipad att hon förstår vart reportern vill med sitt reportage, oavsett om de mer laddade påståendena bakas in bland en massa neutrala frågor. Det här blir spännande att följa…

För övrigt: idag släpper Doktor Kosmos sin nya CD, som till och med är en dubbel-CD. Svensk nyprogg av finaste märke.

Igår var jag som sagt på konsert (se bilden nedan, jag tog den alldeles själv) och tänkte så här dagen efter passa på att skriva av mig lite. Eftersom jag är nyfiken hade jag redan innan ganska bra koll på låtlistan inför kvällen. Genom att surfa runt o kolla upp setlists från tidigare gig på turnén visste jag redan innan att ganska mycket av aftonens övningar skulle komma att handla om material från senaste skivan The Way Up, som framfördes i sin helhet som första nummer på konserten. Skivan och dess fyra “movements” kan enklast beskrivas som ett ca 70 minuter långt genomkomponerat jazzopus signerat Metheny och Mays, med allt vad det innebär av klangideal, melodisk känslighet och användande av dynamik och tematik. I liveversionen fanns också en del soloinpass insprängda i det annars ganska täta stycket, vilket kändes välkommet. Det blir nästan som PMG i kvadrat: dynamiken byggs upp, upp, upp… och går ner igen. För att sedan börja om. Musikhistoriskt skolad som jag är tycker jag nästan att idemässiga paralleller kan dras med Third Stream-stilen inom den “renodlade” jazzen, tanken att försöka konstmusik och den improviserade musiken. Hursomhelst så var det ett njuuuut.

Annars var det mesta som man kunde vänta sig. 90 % män i publiken, killen framför mig hade King Crimson-T-shirt, stora delar av åhörarskaran flockades kring scenen innan spelningen för att dregla över instrumentariet (kanske 500 gitarrer, varav en med minst 500 strängar. Custom Made, naturligtvis) Bandet bestod i princip av samma musiker som förra turnén. Lyle Mays ser mer och mer ut som ett spöke, och hans ganska introverta scenpersonlighet kontrasterar starkt mot den ständigt leende Metheny, den sistnämnde givetvis iförd randig tröja. Steve Rodby tycks ha gått i stilskola hos Jerry Garcia (magen, slapp svart t-shirt o fluffig vit mittbena) och hans samspel med just Mays var fantastiskt kul att få beskåda från tredje bänk. Och trummisen… Damn. Antonio Sanchez är, för att uttrycka det enkelt, en jävel. Hans duett med Metheny, (Go) Get It, var kanske det mest intressanta numret för kvällen. Vi gick därifrån med stooora leenden på läpparna: även om det ibland känns liiiite för mycket som hotellobbymuzak så lyckas Metheny och kompani allt som oftast hålla sig inom den goda smakens ramar. Fast jag är fortfarande lite pissed för att de inte körde First Circle.

På torsdag spelar en annan gigant bland jazzgitarrister, Mike Stern, på Katalin här i Uppsala. Plus att jag fyller år samma dag. Kanske tar jag mig dit, kanske inte.

… Går jag på konsert i huvudstaden. Kungen av arenajazz och hans kumpaner, Pat Metheny Group, har den tveksamma glädjen att spela på Globenannexet (förmodligen norra europas sämsta konsertlokal), och även om ljudet lär bli piss så ser jag sjukt mycket fram emot konserten. Förra gången de var här var jag givetvis också på plats. Konsertlokal då var Cirkus, väldigt trevlig lokal för en likaledes trevlig konsert. Stundtals lite väl slickat, men jag gillar ju sånt iofs. Efter att ha studerat setlists från tidigare konserter på turnen kan jag dock konstatera ett aber: Det verkar inte som om bandet repat in First Circle, en av låtarna som gjorde att jag på allvar började lyssna på Metheny. Oh well, man kan inte få allt. Mer om detta utlovas… kanske t o m lite bilder om man får fota…

Bifogar en länk till en skön paneldebatt från mitten av 80-talet med FZ i ena ringhörnan, konservative skribenten John Lofton med flera i den andra. Naturligtvis handlar det om censur av pop- och rocktexter. Alla som köpt skivor det senaste decenniet har sett den lilla klisterdekalen som sitter på var och varannan skiva om att innehållet bedömts som “explicit”, parental advisory. Märkningen kom till stånd genom att lobbygruppen PMRC lyckades få till stånd en hearing i amerikanska senaten. Den länkade debatten från CNN:s Crossfire spårar ganska snart ur och hamnar på sandlådenivå. Skönast är när FZ med karaktäristiskt minspel frågar Lofton om han har lust att ge honom smisk…

Under valborgsfirandet aktualiserades de här gamla godingarna . Farligt roligt. Någon människa med alldeles för mycket fritid har tagit gamla sedelärande avsnitt ur GI Joe-filmer och ljudsatt dem på nytt, vilket ger ett… annorlunda resultat. Personliga favoriter inkluderar bland annat den här och den här. Eller varför inte den här. Och låt oss för all del inte förbise den här. Äh… ladda ner allihop istället. Och glöm inte bort att jag fyller år den 19 maj…